Till alla medlemmar i Svenska Europarörelsen
Jag vaknade härom morgonen till en lite oväntad och mycket glädjande nyhet. Valet i Moldavien hade slutat med seger för de EU-vänliga krafterna. Putin hade misslyckats.
Moldavien. Ett land som fortfarande är okänt för många, kanske de flesta. Jag var där på tjänsteresa för Sida första gången hösten 1997. Jag minns att en del lite undrande frågade mig både var Moldavien ligger och varför jag skulle åka dit.
Det fanns ändå en historisk koppling till Sverige att referera till. Bender – staden med den berömda kalabaliken – ligger ju inte som jag tidigare trodde någonstans i Turkiet utan just i Moldavien, i den omstridda utbrytarregionen Transnistrien vid stranden av floden Dnestr.
Svaret på frågan varför var enkelt. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder, då var det nog det allra fattigaste. Det fanns starka skäl för Sverige – och Europa i stort – att engagera sig, inte minst med bistånd. Det sovjetiska arvet vilade tungt på en utarmad befolkning.
Men jag minns att det de första åren var svårt att se så mycket av det europeiska engagemanget. Vilken dörr skulle man knacka på i huvudstaden Chisinau för att hitta EU?
Nu är allt väldigt annorlunda. I två val och en folkomröstning det här året har landets orientering mot Europa bekräftats. Trycket från Ryssland finns där – men hittills har det, lyckligtvis, inte räckt till. Så glädjande nyheter, också för en Europarörelse som vår.
Om vi samtidigt kan hoppas på några positiva steg mot fred, bort från det ohyggliga lidandet i Gaza, återstår i skrivande stund fortfarande att se.
Sen jag skrev mitt senaste medlemsbrev i början av september har Ursula Von Der Leyen hållit sitt årliga State-of-the-union-tal. Det går att hitta på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=cVnmcB4RC-U) liksom den paneldiskussion om talet som kommissionens representationskontor ordnade efteråt i Kulturhuset (https://www.youtube.com/watch?v=0r402KRC_pk).
Det allvarliga säkerhetsläget i Europa kastade förstås sin skugga över talet, och det har ju fortsatt att mörkna i takt med att ryska gränskränkningar via drönare och stridsflygplan (i fallet Estland) har accelererat i antal och intensitet. I ljuset av detta ter sig minnena av den utrullade mattan för Vladimir Putin i Alaska ännu mer bisarra.
Det sägs nu att president Trump har börjat tröttna på Putin, det återstår förvisso att se. Men det har – för att uttrycka saken försiktigt – funnits goda skäl att ”tröttna” och ”bli besviken” många gånger och långt tidigare under Putins mångåriga maktutövning och diktatur. Att en amerikansk president hyllar tyranner är en av vår tids mest plågsamma politiska skådespel.
När vi i Europarörelsen bläddrar framåt i kalendern, så hittar vi nästa Träffpunkt Europa onsdagen den 8 oktober kl. 17 på temat ”Backlash i klimatfrågan? Vad kan EU göra?”. Det är en paradoxal situation vi befinner oss i, kan jag tycka. Effekterna av den globala uppvärmningen blir alltmer uppenbara – samtidigt som klimatfrågan i sig verkar glida neråt på den politiska agendan vart man än tittar.
Jag är glad att vi nu har kunnat mobilisera en väldigt sakkunnig grupp panelister som ska diskutera detta: Naturvårdsverkets GD Johan Kuylenstierna, Klimatpolitiska rådets ord Åsa Persson samt Leif Holmberg från UD som är ordf i Gröna klimatfonden och därmed väl insatt i de viktiga klimatfinansieringsfrågorna. Lennart Wohlgemuth från vår styrelse kommer att moderera.
Anmäl dig här: https://simplesignup.se/event/229895
Jag ska nämna att Paneuropaföreningen samma dag ordnar en lunch om läget i Polen. De har i vanlig ordning bjudit in våra medlemmar, och man kan hitta mer information på deras hemsida. Det är tidsmässigt möjligt att delta där och sedan på Träffpunkt Europa; jag kommer själv (som tidigare ambassadör i Warszawa) att göra det. Men för den som behöver prioritera är det kanske inte så konstigt att jag rekommenderar vårt eget klimatmöte på eftermiddagen.
Jag vill också påminna om SKENs möte med årets europé, Annika Ström Melin, dagen innan den 7 oktober. Den har ni alla fått inbjudan till tidigare.
Slutligen vill jag förvarna om att vi, liksom tidigare år, uppmärksammar Stilleståndsdagen den 11 november med ett möte i Europahuset som vi samarrangerar med kommissionen och Paneuropaföreningen. Vi återkommer med mer information senare i höst.
Bästa hälsningar
Staffan Herrström
Ordförande
Svenska Europarörelsen 