Kategori: Medlemsbrev

Till alla medlemmar i Svenska Europarörelsen

Vi närmar oss Stilleståndsdagen den 11 november.

Det är en dag som vi varje år – under lång tid – har uppmärksammat tillsammans med Svenska Paneuropaföreningen. Under många av mina år som ambassadör deltog jag då tillsammans med vår försvarsattaché i ceremonier ordnade av den brittiska ambassaden.

Jag har särskilt starka minnen av den dagen från Bangkok, där den årliga ceremonin inkluderade en kransnedläggning vid ett monument där namn på stupade soldater var inristade. Min tid i Turkiet inkluderade ett liknande men ännu mer omfattande högtidlighållande av slaget vid Gallipoli 1915-1916 i slutet av april, där flera länders ambassader höll på varandra följande minneshögtider till offrens åminnelse. 

Begreppet säkerhetspolitik fick en dimension av sorg, allvar och eftertanke vid de här tillfällena. De påminde om det fasansfulla pris som har betalats av miljoner människor och deras anhöriga, särskilt under 1900-talets bägge världskrig.

Stilleståndsdagen avslutade första världskrigets stridshandlingar, men parollen ”Aldrig mera krig” kom snart att blekna bort och nya ohyggliga våldsutbrott skulle följa. Också i vår egen tid, där vi har sett en europeisk säkerhetsordning – utvecklad under ljusare år när demokratin gjorde framsteg på bred front – börja krackelera. Hur ska Europa nu ta ansvar för sin säkerhet? 

Flera av våra möten det här året har berört denna fundamentala fråga, och vi återkommer till den också i det panelsamtal på Stilleståndsdagen, som våra två föreningar anordnar tillsammans med EU-kommissionens representation i Europahuset (på Vasagatan 7) den 11/11 kl. 16-18.

Ett ytterligare historiskt perspektiv på detta står att finna i Helsingforsavtalets 50-årsjubileum i år, det avtal som bl.a. kom att inspirera demokratirörelserna i det kommunistiska förtryckets Central- och Östeuropa. Sen dess har den mänskliga dimensionen – demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – varit en av tre grundpelare i OSSEs breda säkerhetsbegrepp. 

Vilken säkerhetsordning kan skapas i den betydligt mörkare verklighet vi lever i och med idag, när den ryska diktaturens krigsmaskineri har varit verksamt i mer än 10 år i Ukraina och när den amerikanska demokratin samtidigt vacklar under trycket från en alltmer auktoritär president?

Årets europé, Annika Ström Melin, kommer att moderera ett samtal kring frågor av det här slaget mellan fyra panelister: förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, den tidigare diplomaten Lars-Erik Lundin, Oxfams policychef Hanna Nelson och Björn Fägersten, seniorforskare på Utrikespolitiska Institutet. Jag hoppas att många av er som läser detta har möjlighet att delta. Anmälan sker via denna länk: https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/stillestandsdagen

En bit in i december följer sedan ett nytt möte i serien Träffpunkt Europa. Vi samarbetar då med Arena Idé, och temat är vad som nu händer med EUs  migrationspakt. Det blir ett panelsamtal den 15 december kl 17-18.30 som modereras av vår vice ordförande, Alice Petrén – tidigare Global migrationskorrespondent på Sveriges Radio. Panelister blir Bernd Parusel (forskare vid Europapolitiska institutet Sieps), Lisa Pelling (chef Arena Idé och tidigare politiskt sakkunnig på UD) och Madelaine Seidlitz (tidigare jurist på Amnesty). Inbjudan kommer. 

Vårt senaste träffpunktsmöte hade klimatfrågan som tema. Den kan diskuteras från många perspektiv; för oss var det förstås den europeiska dimensionen som vi ville lyfta. Och mer specifikt risken för bakslag – i en tid när behovet av snabbare framsteg är närmast övertydligt.

Jag tyckte diskussionen blev både informativ och inspirerande, och den går att lyssna på via denna länk: https://svenskaeuroparorelsen.se/2025/10/20/inspelning-traffpunkt-europa-om-backlash-i-det-globala-klimatarbetet/ 

Lägets allvar råder det ju inget som helst tvivel om, och Naturvårdsverkets GD Johan Kuylenstierna beskrev det med all önskvärd tydlighet. Men det fanns också en ton av hoppfullhet i samtalet. 

Jag kanske är så svältfödd på goda nyheter att jag läste in för mycket på det temat i det som sades. Men det finns ändå en kraft i den gröna omställningen i näringslivet som inte ska underskattas. Samtidigt underströk deltagarna kraftfullt hur viktigt det är att fattade beslut, fastställda spelregler, får gälla. EUs gröna giv är en av de viktigaste drivkrafterna på den globala spelplanen, där alltför lite i övrigt sker just nu. 

Vi får se hur det kommande klimatmötet i brasilianska Belém utvecklar sig. Jag väntar också med visst intresse på besked om vilken minister som kommer att åtfölja kung Carl Gustaf dit. Den svenska rösten är inte oviktig, i och utanför EU. Jag tror vi har all anledning att komma tillbaka till klimatfrågan på Träffpunkt Europa ganska snart. 

Till sist: Även om 2025 inte är slut än har vi redan börjat planera för 2026. Vi hoppas kunna uppmärksamma EUs kommande långtidsbudget i januari, ett frågekomplex som berör långt fler av oss än regeringskansliets experter. Vi kommer sedan att hålla vårt årsmöte någon gång i februari. Den 12/2 är det preliminära datum vi siktar på, och alla medlemmar har förstås motionsrätt dit (inlämningstid senast en vecka före årsmötet).

Vi tar över huvud taget väldigt gärna emot tips och förslag om kommande aktiviteter och mötesteman. Det går bra att maila på enklaste sätt.

Bästa hälsningar

Staffan Herrström

Ordförande

Till alla medlemmar i Svenska Europarörelsen

Jag vaknade härom morgonen till en lite oväntad och mycket glädjande nyhet. Valet i Moldavien hade slutat med seger för de EU-vänliga krafterna. Putin hade misslyckats.

Moldavien. Ett land som fortfarande är okänt för många, kanske de flesta. Jag var där på tjänsteresa för Sida första gången hösten 1997. Jag minns att en del lite undrande frågade mig både var Moldavien ligger och varför jag skulle åka dit. 

Det fanns ändå en historisk koppling till Sverige att referera till. Bender – staden med den berömda kalabaliken – ligger ju inte som jag tidigare trodde någonstans i Turkiet utan just i Moldavien, i den omstridda utbrytarregionen Transnistrien vid stranden av floden Dnestr.

Svaret på frågan varför var enkelt. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder, då var det nog det allra fattigaste. Det fanns starka skäl för Sverige – och Europa i stort – att engagera sig, inte minst med bistånd. Det sovjetiska arvet vilade tungt på en utarmad befolkning. 

Men jag minns att det de första åren var svårt att se så mycket av det europeiska engagemanget. Vilken dörr skulle man knacka på i huvudstaden Chisinau för att hitta EU?

Nu är allt väldigt annorlunda. I två val och en folkomröstning det här året har landets orientering mot Europa bekräftats. Trycket från Ryssland finns där – men hittills har det, lyckligtvis, inte räckt till. Så glädjande nyheter, också för en Europarörelse som vår. 

Om vi samtidigt kan hoppas på några positiva steg mot fred, bort från det ohyggliga lidandet i Gaza, återstår i skrivande stund fortfarande att se. 

Sen jag skrev mitt senaste medlemsbrev i början av september har Ursula Von Der Leyen hållit sitt årliga State-of-the-union-tal. Det går att hitta på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=cVnmcB4RC-U) liksom den paneldiskussion om talet som kommissionens representationskontor ordnade efteråt i Kulturhuset (https://www.youtube.com/watch?v=0r402KRC_pk).

Det allvarliga säkerhetsläget i Europa kastade förstås sin skugga över talet, och det har ju fortsatt att mörkna i takt med att ryska gränskränkningar via drönare och stridsflygplan (i fallet Estland) har accelererat i antal och intensitet. I ljuset av detta ter sig minnena av den utrullade mattan för Vladimir Putin i Alaska ännu mer bisarra. 

Det sägs nu att president Trump har börjat tröttna på Putin, det återstår förvisso att se. Men det har – för att uttrycka saken försiktigt – funnits goda skäl att ”tröttna” och ”bli besviken” många gånger och långt tidigare under Putins mångåriga maktutövning och diktatur. Att en amerikansk president hyllar tyranner är en av vår tids mest plågsamma politiska skådespel. 

När vi i Europarörelsen bläddrar framåt i kalendern, så hittar vi nästa Träffpunkt Europa onsdagen den 8 oktober kl. 17 på temat ”Backlash i klimatfrågan? Vad kan EU göra?”. Det är en paradoxal situation vi befinner oss i, kan jag tycka. Effekterna av den globala uppvärmningen blir alltmer uppenbara – samtidigt som klimatfrågan i sig verkar glida neråt på den politiska agendan vart man än tittar. 

Jag är glad att vi nu har kunnat mobilisera en väldigt sakkunnig grupp panelister som ska diskutera detta: Naturvårdsverkets GD Johan Kuylenstierna, Klimatpolitiska rådets ord Åsa Persson samt Leif Holmberg från UD som är ordf i Gröna klimatfonden och därmed väl insatt i de viktiga klimatfinansieringsfrågorna. Lennart Wohlgemuth från vår styrelse kommer att moderera.

Anmäl dig här: https://simplesignup.se/event/229895

Jag ska nämna att Paneuropaföreningen samma dag ordnar en lunch om läget i Polen. De har i vanlig ordning bjudit in våra medlemmar, och man kan hitta mer information på deras hemsida. Det är tidsmässigt möjligt att delta där och sedan på Träffpunkt Europa; jag kommer själv (som tidigare ambassadör i Warszawa) att göra det. Men för den som behöver prioritera är det kanske inte så konstigt att jag rekommenderar vårt eget klimatmöte på eftermiddagen.

Jag vill också påminna om SKENs möte med årets europé, Annika Ström Melin, dagen innan den 7 oktober. Den har ni alla fått inbjudan till tidigare.

Slutligen vill jag förvarna om att vi, liksom tidigare år, uppmärksammar Stilleståndsdagen den 11 november med ett möte i Europahuset som vi samarrangerar med kommissionen och Paneuropaföreningen. Vi återkommer med mer information senare i höst.

Bästa hälsningar

Staffan Herrström

Ordförande