EU:s migrationspakt träder i kraft den 12 juni 2026 och var ämnet för Svenska Europarörelsens sista Träffpunkt Europa i år.
I sommar ska samtliga EU-länder kunna snabbscreena flyktingar och migranter vid sina gränser i syfte att stärka kontrollen och sålla bort personer som inte har skäl att komma in och vara på EU-mark.
Vem som ska ta hand om de asylsökande ska efter årtionden av dispyter om solidaritet och tvingande åtgärder nu lösas genom att en solidaritetspool trädet i kraft. Den innebär förenklat att länder kan betala andra för att själva inte behöva ta ansvar för personer som söker asyl.
En annan viktig pelare i migrationspakten är samarbetet med länder utanför EU, som ska bistå med att stoppa båtar, vara transitländer eller helt enkelt börja hantera asylansökningar som EU vill outsourca.
Svenska Europarörelsen och Arenagruppen ordnade en debatt kring ”Vad innebär den nya migrationspolitiken i praktiken?”
@Bernd Parusel, migrationsexpert Sieps, @Madelaine Seidlitz, människorättsjurist och @Lisa Pelling, chef för Arena Idé deltog i samtalet som leddes av Alice Petrén, tidigare utrikeskorrespondent på Sveriges Radio.
Panelen var överlag skeptisk till migrationspakten, även om några ansåg det positivt att EU ändå lyckats enas om en grundplåt till migrationspolitik.
Invändningarna handlade om att snabb screening leder till rättsosäkra situationer, att den enskilde asylsökande, en ofta sårbar person, framgent förväntas vara mycket väl orienterad om gällande regler och att samarbetena med tredje land är tvivelaktiga. Solidaritetsmekanismen i pakten kommer i en akut situation, lik den 2015, att vara otillräcklig, så ansvarsfördelningen mellan länderna är och förblir instabil.
Jag såg en intervju med Vladimir Putins talesperson, Dmitrij Peskov, häromdagen. Han kommenterade USAs nya nationella säkerhetsstrategi i uppskattande ordalag. De justeringar som Trump-administrationen har gjort är i stort sett förenliga med den ryska visionen, menade han.
Strategin förefaller i vad Joakim Paasikivi kallar ett ”kulturkrig med Europa” spinna vidare på centrala teman i vicepresident JD Vance’s beryktade tal i München i våras. Carl Bildt beskriver delar av strategitexten som ”extremistisk sörja”. Det handlar bl.a. om beskrivningen av den ”civilisatoriska utplåning” som påstås hota Europa. Och om de amerikanska ambitionerna att stödja extremistiska krafter i europeiska länders inrikespolitik.
Inte undra på att Vladimir Putin kan känna sig nöjd.
Han skördade ju också betydande framgångar i det 28-punktsprogram om Ukraina som Ryssland och USA arbetade fram för några veckor sen. Exakt vad som återstår i de dokument som nu diskuteras är oklart, men att USA i praktiken accepterat att Ryssland mot alla folkrättsliga regler erövrar ukrainskt territorium med våld råder det inget tvivel om. Och Ukraina verkar ju dessutom vara utsatt för amerikansk press att lämna ifrån sig mer i Donbass än det Ryssland har lyckats lägga beslag på med militära medel under mer än 10 års krigföring där.
En speciell dimension av den nya verklighet vi lever i sen maktskiftet i Vita huset, och som jag personligen har särskilt svårt för, är den återkommande inställsamheten, ibland med inslag av korruption, gentemot Donald Trump. (Häromdagen fick han t.o.m på oklara grunder ett fredspris av Fifa)
Även en del europeiska ledare har gjort uttalanden i denna genre av hyllningar som gärna kunde ha fått vara ogjorda.
Om detta är det nya normala kan man undra vad det betyder för normbildningen om grundläggande värden, om rätt och fel, i politik och samhälle.
2025 har onekligen varit ett mycket utmanande år för Europa och EU, och det finns som de senaste veckornas händelser visar inget som tyder på att nästa år skulle bli så mycket annorlunda. Dessa utmaningar, i hög grad geopolitiska, har förstås satt sin prägel på Europarörelsens verksamhet det gångna året och kommer med stor sannolikhet att göra det i ännu högre grad under 2026.
Vårt senaste möte på Stilleståndsdagen som (liksom flera Träffpunkt Europa detta år) handlade just om europeisk säkerhetspolitik blev, tycker jag, både tänkvärt och spännande – och förtjänar absolut att tittas/lyssnas på via Youtube för alla er som inte kunde komma till Europahuset den dagen. Använd denna länk: https://www.youtube.com/live/4RPAaXAYokY?si=VAHsvh92MoZfmpfU
Ett par veckor senare hade jag tillfälle att tala om Turkiet – mitt sista stationeringsland som ambassadör – på Europaklubben i Västerås, en ny bekantskap för mig. Väldigt roligt att bli inbjuden förstås och väldigt roligt att se hur livaktig denna förening verkar vara.
Och bara häromdagen hade vi ett utmärkt dialogmöte med LSU (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer) och några av deras medlemsorganisationer, ett samtal som jag hoppas och tror kan leda vidare till fortsatt samverkan.
När vi blickar framåt så har vi ett Träffpunkt Europa kvar före årsskiftet: nästa måndag den 15 december kl 17.00 på Arenagruppen, Barnhusgatan 4, om EU:s migrationspakt – i samarbete med Arena Idé. Vår vice ordförande Alice Petrén kommer att moderera. Anmälan här:
Planerna för 2026 arbetar vi fortfarande på. Men som jag skrev förra gången siktar vi på att hålla vårt årsmöte torsdagen den 12 februari. Kallelse kommer.
När dessa rader skrivs är det bara drygt två veckor kvar till jul. Det är svårt att riktigt förstå det, när jag tittar ut på det strilande regnet utanför köksfönstret. Men Skansens julmarknad igår bjöd ändå hela familjen på riktigt fin julstämning.
Förra söndagen, på första advent, hämtade jag en del energi ur en tänkvärd artikel av Björn Wiman i DN mot hopplösheten (som mycket – men inte bara – handlade om klimatkrisen). Han skrev bl.a så här:
”Varje ton koldioxid som kan stanna i marken, varje institution i den liberala demokratin som står fast, varje gest i vardagen som upprätthåller anständiga normer och förbindelser mellan människor – allt detta kommer fortfarande att ha betydelse.”
Hopp, skrev han, är något som uppstår om man aktivt arbetar för att det ska uppstå – ett verb snarare än ett substantiv.
I denna på flera sätt mörka tid kändes det lite hoppfullt att kunna ta till sig det budskapet.
Snabbare screening vid EU:s yttre gränser, ett mer delat ansvar mellan medlemsländerna och effektivare av- och utvisningar – några punkter i EU:s nya migrations- och asylpakt. Sommaren 2026 ska den nya politiken börja att tillämpas. Vad innebär migrationspakten i praktiken?
Kritiker varnar för urholkade rättigheter och oklara ansvarsfördelningar. Hur påverkas de enskilda individerna? Vart ska människor på flykt ta vägen? Är den eviga knäckfrågan om ansvar mellan medlemsländerna en gång för alla löst? Hur går utvecklingen i Sverige och i övriga Europa? Vilka för- och nackdelar innebär EU:s nya migrationspakt?
Dessa och flera andra frågor kommer vi att diskutera i ett panelsamtal med Bernd Parusel, (forskare vid Europapolitiska institutet Sieps), Lisa Pelling (chef Arena Idé och tidigare sak pol UD) och Madelaine Seidlitz (tidigare jurist på Svenska Amnesty International).
Seminariet modereras av Alice Petrén, tidigare global migrationskorrespondent Sveriges Radio. Det anordnas av Arena Idé tillsammans med Svenska Europarörelsen.
Det är en dag som vi varje år – under lång tid – har uppmärksammat tillsammans med Svenska Paneuropaföreningen. Under många av mina år som ambassadör deltog jag då tillsammans med vår försvarsattaché i ceremonier ordnade av den brittiska ambassaden.
Jag har särskilt starka minnen av den dagen från Bangkok, där den årliga ceremonin inkluderade en kransnedläggning vid ett monument där namn på stupade soldater var inristade. Min tid i Turkiet inkluderade ett liknande men ännu mer omfattande högtidlighållande av slaget vid Gallipoli 1915-1916 i slutet av april, där flera länders ambassader höll på varandra följande minneshögtider till offrens åminnelse.
Begreppet säkerhetspolitik fick en dimension av sorg, allvar och eftertanke vid de här tillfällena. De påminde om det fasansfulla pris som har betalats av miljoner människor och deras anhöriga, särskilt under 1900-talets bägge världskrig.
Stilleståndsdagen avslutade första världskrigets stridshandlingar, men parollen ”Aldrig mera krig” kom snart att blekna bort och nya ohyggliga våldsutbrott skulle följa. Också i vår egen tid, där vi har sett en europeisk säkerhetsordning – utvecklad under ljusare år när demokratin gjorde framsteg på bred front – börja krackelera. Hur ska Europa nu ta ansvar för sin säkerhet?
Flera av våra möten det här året har berört denna fundamentala fråga, och vi återkommer till den också i det panelsamtal på Stilleståndsdagen, som våra två föreningar anordnar tillsammans med EU-kommissionens representation i Europahuset (på Vasagatan 7) den 11/11 kl. 16-18.
Ett ytterligare historiskt perspektiv på detta står att finna i Helsingforsavtalets 50-årsjubileum i år, det avtal som bl.a. kom att inspirera demokratirörelserna i det kommunistiska förtryckets Central- och Östeuropa. Sen dess har den mänskliga dimensionen – demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer – varit en av tre grundpelare i OSSEs breda säkerhetsbegrepp.
Vilken säkerhetsordning kan skapas i den betydligt mörkare verklighet vi lever i och med idag, när den ryska diktaturens krigsmaskineri har varit verksamt i mer än 10 år i Ukraina och när den amerikanska demokratin samtidigt vacklar under trycket från en alltmer auktoritär president?
Årets europé, Annika Ström Melin, kommer att moderera ett samtal kring frågor av det här slaget mellan fyra panelister: förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, den tidigare diplomaten Lars-Erik Lundin, Oxfams policychef Hanna Nelson och Björn Fägersten, seniorforskare på Utrikespolitiska Institutet. Jag hoppas att många av er som läser detta har möjlighet att delta. Anmälan sker via denna länk: https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/stillestandsdagen
En bit in i december följer sedan ett nytt möte i serien Träffpunkt Europa. Vi samarbetar då med Arena Idé, och temat är vad som nu händer med EUs migrationspakt. Det blir ett panelsamtal den 15 december kl 17-18.30 som modereras av vår vice ordförande, Alice Petrén – tidigare Global migrationskorrespondent på Sveriges Radio. Panelister blir Bernd Parusel (forskare vid Europapolitiska institutet Sieps), Lisa Pelling (chef Arena Idé och tidigare politiskt sakkunnig på UD) och Madelaine Seidlitz (tidigare jurist på Amnesty). Inbjudan kommer.
Vårt senaste träffpunktsmöte hade klimatfrågan som tema. Den kan diskuteras från många perspektiv; för oss var det förstås den europeiska dimensionen som vi ville lyfta. Och mer specifikt risken för bakslag – i en tid när behovet av snabbare framsteg är närmast övertydligt.
Lägets allvar råder det ju inget som helst tvivel om, och Naturvårdsverkets GD Johan Kuylenstierna beskrev det med all önskvärd tydlighet. Men det fanns också en ton av hoppfullhet i samtalet.
Jag kanske är så svältfödd på goda nyheter att jag läste in för mycket på det temat i det som sades. Men det finns ändå en kraft i den gröna omställningen i näringslivet som inte ska underskattas. Samtidigt underströk deltagarna kraftfullt hur viktigt det är att fattade beslut, fastställda spelregler, får gälla. EUs gröna giv är en av de viktigaste drivkrafterna på den globala spelplanen, där alltför lite i övrigt sker just nu.
Vi får se hur det kommande klimatmötet i brasilianska Belém utvecklar sig. Jag väntar också med visst intresse på besked om vilken minister som kommer att åtfölja kung Carl Gustaf dit. Den svenska rösten är inte oviktig, i och utanför EU. Jag tror vi har all anledning att komma tillbaka till klimatfrågan på Träffpunkt Europa ganska snart.
Till sist: Även om 2025 inte är slut än har vi redan börjat planera för 2026. Vi hoppas kunna uppmärksamma EUs kommande långtidsbudget i januari, ett frågekomplex som berör långt fler av oss än regeringskansliets experter. Vi kommer sedan att hålla vårt årsmöte någon gång i februari. Den 12/2 är det preliminära datum vi siktar på, och alla medlemmar har förstås motionsrätt dit (inlämningstid senast en vecka före årsmötet).
Vi tar över huvud taget väldigt gärna emot tips och förslag om kommande aktiviteter och mötesteman. Det går bra att maila på enklaste sätt.
Välkomna till ett seminarium på Stilleståndsdagen tisdagen den 11 november kl. 16.00 i Europahuset.
”Omvärlden förändras i rask takt och de geopolitiska spänningarna ökar. Nya krav ställs på EU. Unionen som en gång startades som ett fredsprojekt måste nu i ökad utsträckning ta ansvar för sin egen säkerhet.
Hur ska den europeiska säkerhetsordningen se ut i framtiden? Vad behöver unionen göra för att öka säkerheten i Europa och skydda de värden och värderingar – demokrati och mänskliga rättigheter - som samarbetet alltid har vilat på och som också ingår i OSSEs mänskliga dimension? Vad behöver EU göra för att stärka sin position i världen? Hur ska ansvaret fördelas mellan EU och försvarsalliansen NATO?
Dessa och flera andra frågor kommer vi att diskutera i ett panelsamtal med Björn Fägersten (seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet), Lars-Erik Lundin (tidigare diplomat), Hanna Nelson (policychef på Oxfam) och Bengt Westerberg (tidigare partiledare för Folkpartiet/Liberalerna, socialminister).
Seminariet modereras av Annika Ström Melin, journalist. Det anordnas av EU-kommissionens representation i Sverige tillsammans med Svenska Europarörelsen och Svenska Paneuropaföreningen. Samtalet är på svenska.
Den 11 november är årsdagen för vapenstilleståndet efter första världskriget 1918. ”Aldrig mera krig” var mottot för det då nybildade Nationernas Förbund. Men ett andra världskrig följde 21 år senare bland annat som en konsekvens av de strikta fredsvillkoren. De bidrog till politisk och ekonomisk instabilitet och framväxten av aggressiva diktaturer.
Efter andra världskriget skapades FN och en mer regelbaserad världsordning började etableras. Efter det kalla krigets slut och demokratins frammarsch blev denna världsordning så framgångsrik att det på 90-talet talades om ”Historiens slut”. Men idag har vi åter ett krig i Europa och allt fler tecken kan skönjas på att arvet – idéer och tankegods – från tiden efter 1918 fortfarande lever.
Datum: Tisdag 11 november Tid: kl. 16.00-18.00. Plats: Europahuset, Vasagatan 7, Stockholm ”
EU-kommissionens representation i Sverige, Svenska Europarörelsen, Svenska Paneuropaföreningen
Registrering
Svenska Europarörelsen 