Nästa Träffpunkt Europa går av stapeln onsdagen den 4 mars i samarbete mellan Europarörelsen och Europaparlamentets kontor i Sverige.
Under 2026 går förhandlingarna om EU:s långtidsbudget in i ett intensivt skede. Lars Danielsson – tidigare bl a svensk EU-ambassadör – sätter förhandlingarna i ett globalt perspektiv, baserat på hans erfarenhet som svensk förhandlare om tidigare långtidsbudgetar.
Evenemanget har ett maxantal på 60 personer. Efter detta kommer vi tyvärr inte kunna ta emot fler anmälningar.
Europaparlamentets kontor kommer att publicera bild- och videoupptagning från evenemanget på sin hemsida och sina sociala medie-plattformar. Om du inte vill synas i bild, vänligen kontakta personalen på plats.
Torsdagen den 12 februari kl. 17.00, Norrsken House ”The Moon”, Birger Jarlsgatan 57C
Europa i en allt farligare värld – hur ska vi navigera i dagens geopolitiska turbulens?
Grönland, Iran, Venezuela, Ukraina, Gaza. Hur ska Europa orientera sig i den geopolitiska turbulens som nu återspeglas i snart sagt varje nyhetssändning? Hur ska EU och Nato hantera det faktum att Donald Trump styr USA i en auktoritär och mot sina allierade alltmer aggressiv riktning? Befinner vi oss i en ny tid och ny värld, dominerad av stormakter med egna intressesfärer där demokrati och internationell rätt skjuts åt sidan? Hur ska EU i en sådan kontext kunna utveckla sin roll som global aktör?
Detta – och mycket mer – diskuterar vi på nästa Träffpunkt Europa den 12 februari.
I panelen: Lars Danielsson, fd EU-ambassadör Göran Holmqvist, generalsekreterare ForumCiv Annika Söder, fd kabinettssekreterare Moderator: Staffan Herrström, ordf Svenska Europarörelsen
(Efter panelsamtalet följer årsmöte, öppet för medlemmar, för Svenska Europarörelsen).
Det betyder något särskilt att i dessa dagar önska god fortsättning på det nya året. Det känns som mer än bara artig rutin. Vi behöver ju en annorlunda och bättre fortsättning än det som de första dagarna av 2026 har erbjudit. Och det som utspelade sig i världen under förra året.
Att följa nyhetsrapporteringen de senaste dagarna har varit en alltmer surrealistisk upplevelse. Man går till sängs – och vaknar – till ständigt nya hot, lögner och bisarra utspel från Vita huset. Ofta relaterade till Venezuela eller Grönland. Nästan alltid förenade med förakt för internationell rätt och för demokratiska allianspartners.
”Att lyssna till världens mäktigaste ledare är som att vara inlåst på ett gammeldags dårhus”, skrev Malin Ullgren i DN Kultur häromdagen. Det fångade min egen sinnesstämning rätt väl.
Och ovanpå detta dödandet av demonstranter i Iran och det allt intensivare ryska bombardemanget i Ukraina.
När dessa rader skrivs har Donald Trump just aviserat strafftullar mot bl.a. för Sverige på grund av vårt stöd till Danmark och Grönland. Det är förstås en utmaning inte bara mot all anständighet utan också mot EU som helhet. Handelsuppgörelsen från i somras skälver i sina grundvalar i den mån den inte redan är historia.
Europarörelsens arbete det kommande året kommer att präglas av allt detta. Vi ska fokusera ännu mer på de stora utmaningar som Europa nu ställs inför.
Så här skriver styrelsen i sitt förslag till verksamhetsplan som snart skickas ut inför årsmötet den 12 februari:
”Svenska Europarörelsens verksamhet under 2026 ska bedrivas mot bakgrund av den nya, allt mörkare geopolitiska verkligheten, ta spjärn mot den demokratiska tillbakagång vi ser omkring oss samt genom lärande, samtal och debatt bidra till att stärka det europeiska samarbetet, Europakänslan i Sverige och de värden som EU står för. Vi lever i en tid som ter sig farligare och mer oförutsägbar än vad de flesta av oss kan minnas. Allvaret i den internationella händelseutvecklingen måste i ännu högre grad än hittills sätta sin prägel på föreningens verksamhet det kommande året.”
Vi har i den andan också breddat den öppna, politiska delen av mötet den 12 februari till ett panelsamtal med rubriken ”Europa i en allt farligare värld – hur ska vi navigera i dagens geopolitiska turbulens?”. Förutom Lars Danielsson som redan tidigare var engagerad som talare har vi ytterligare två medverkande från vår styrelse: Göran Holmqvist och Annika Söder. Jag kommer själv att delta som moderator.
Årsmöteshandlingarna kommer lite senare, men jag är glad att vi i verksamhetsberättelsen kan redovisa att medlemsantalet det gångna året har lite mer än fördubblats. Vi hade totalt 151 betalande medlemmar under 2025 och hoppas naturligtvis att den trenden kan fortsätta. Efter årsmötet kommer vi att skicka ett särskilt mail om medlemsavgiften på 250kr, men den kan förstås gärna betalas redan nu (som flera också har gjort).
Den nya styrelsen (mitt eget mandat sträcker sig till 2027) kommer självfallet att planera verksamheten mer i detalj. Vi vet dock redan nu att vi har ett ytterligare träffpunktsmöte – om EUs budget – i samarbete med Europaparlamentets kontor inbokat den 4 mars (ett ämne som vi tidigare hade haft i tankarna för januari). Jag skrev lite mer om detta i mitt mail om årsmötet förra veckan.
Ett nytt inslag i vårt arbete är ett mentorskapsprogram som vi just har inlett i samverkan med Svenska Paneuropaföreningen. Tio adepter har efter ett ansökningsförfarande kopplats samman med tio mentorer, fem från vardera föreningen. Om det faller väl ut hoppas vi kunna fortsätta så även framöver.
Jag hoppas vi ses på årsmötet den 12 februari. Varmt välkommen!
EU:s migrationspakt träder i kraft den 12 juni 2026 och var ämnet för Svenska Europarörelsens sista Träffpunkt Europa i år.
I sommar ska samtliga EU-länder kunna snabbscreena flyktingar och migranter vid sina gränser i syfte att stärka kontrollen och sålla bort personer som inte har skäl att komma in och vara på EU-mark.
Vem som ska ta hand om de asylsökande ska efter årtionden av dispyter om solidaritet och tvingande åtgärder nu lösas genom att en solidaritetspool trädet i kraft. Den innebär förenklat att länder kan betala andra för att själva inte behöva ta ansvar för personer som söker asyl.
En annan viktig pelare i migrationspakten är samarbetet med länder utanför EU, som ska bistå med att stoppa båtar, vara transitländer eller helt enkelt börja hantera asylansökningar som EU vill outsourca.
Svenska Europarörelsen och Arenagruppen ordnade en debatt kring ”Vad innebär den nya migrationspolitiken i praktiken?”
@Bernd Parusel, migrationsexpert Sieps, @Madelaine Seidlitz, människorättsjurist och @Lisa Pelling, chef för Arena Idé deltog i samtalet som leddes av Alice Petrén, tidigare utrikeskorrespondent på Sveriges Radio.
Panelen var överlag skeptisk till migrationspakten, även om några ansåg det positivt att EU ändå lyckats enas om en grundplåt till migrationspolitik.
Invändningarna handlade om att snabb screening leder till rättsosäkra situationer, att den enskilde asylsökande, en ofta sårbar person, framgent förväntas vara mycket väl orienterad om gällande regler och att samarbetena med tredje land är tvivelaktiga. Solidaritetsmekanismen i pakten kommer i en akut situation, lik den 2015, att vara otillräcklig, så ansvarsfördelningen mellan länderna är och förblir instabil.
Jag såg en intervju med Vladimir Putins talesperson, Dmitrij Peskov, häromdagen. Han kommenterade USAs nya nationella säkerhetsstrategi i uppskattande ordalag. De justeringar som Trump-administrationen har gjort är i stort sett förenliga med den ryska visionen, menade han.
Strategin förefaller i vad Joakim Paasikivi kallar ett ”kulturkrig med Europa” spinna vidare på centrala teman i vicepresident JD Vance’s beryktade tal i München i våras. Carl Bildt beskriver delar av strategitexten som ”extremistisk sörja”. Det handlar bl.a. om beskrivningen av den ”civilisatoriska utplåning” som påstås hota Europa. Och om de amerikanska ambitionerna att stödja extremistiska krafter i europeiska länders inrikespolitik.
Inte undra på att Vladimir Putin kan känna sig nöjd.
Han skördade ju också betydande framgångar i det 28-punktsprogram om Ukraina som Ryssland och USA arbetade fram för några veckor sen. Exakt vad som återstår i de dokument som nu diskuteras är oklart, men att USA i praktiken accepterat att Ryssland mot alla folkrättsliga regler erövrar ukrainskt territorium med våld råder det inget tvivel om. Och Ukraina verkar ju dessutom vara utsatt för amerikansk press att lämna ifrån sig mer i Donbass än det Ryssland har lyckats lägga beslag på med militära medel under mer än 10 års krigföring där.
En speciell dimension av den nya verklighet vi lever i sen maktskiftet i Vita huset, och som jag personligen har särskilt svårt för, är den återkommande inställsamheten, ibland med inslag av korruption, gentemot Donald Trump. (Häromdagen fick han t.o.m på oklara grunder ett fredspris av Fifa)
Även en del europeiska ledare har gjort uttalanden i denna genre av hyllningar som gärna kunde ha fått vara ogjorda.
Om detta är det nya normala kan man undra vad det betyder för normbildningen om grundläggande värden, om rätt och fel, i politik och samhälle.
2025 har onekligen varit ett mycket utmanande år för Europa och EU, och det finns som de senaste veckornas händelser visar inget som tyder på att nästa år skulle bli så mycket annorlunda. Dessa utmaningar, i hög grad geopolitiska, har förstås satt sin prägel på Europarörelsens verksamhet det gångna året och kommer med stor sannolikhet att göra det i ännu högre grad under 2026.
Vårt senaste möte på Stilleståndsdagen som (liksom flera Träffpunkt Europa detta år) handlade just om europeisk säkerhetspolitik blev, tycker jag, både tänkvärt och spännande – och förtjänar absolut att tittas/lyssnas på via Youtube för alla er som inte kunde komma till Europahuset den dagen. Använd denna länk: https://www.youtube.com/live/4RPAaXAYokY?si=VAHsvh92MoZfmpfU
Ett par veckor senare hade jag tillfälle att tala om Turkiet – mitt sista stationeringsland som ambassadör – på Europaklubben i Västerås, en ny bekantskap för mig. Väldigt roligt att bli inbjuden förstås och väldigt roligt att se hur livaktig denna förening verkar vara.
Och bara häromdagen hade vi ett utmärkt dialogmöte med LSU (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer) och några av deras medlemsorganisationer, ett samtal som jag hoppas och tror kan leda vidare till fortsatt samverkan.
När vi blickar framåt så har vi ett Träffpunkt Europa kvar före årsskiftet: nästa måndag den 15 december kl 17.00 på Arenagruppen, Barnhusgatan 4, om EU:s migrationspakt – i samarbete med Arena Idé. Vår vice ordförande Alice Petrén kommer att moderera. Anmälan här:
Planerna för 2026 arbetar vi fortfarande på. Men som jag skrev förra gången siktar vi på att hålla vårt årsmöte torsdagen den 12 februari. Kallelse kommer.
När dessa rader skrivs är det bara drygt två veckor kvar till jul. Det är svårt att riktigt förstå det, när jag tittar ut på det strilande regnet utanför köksfönstret. Men Skansens julmarknad igår bjöd ändå hela familjen på riktigt fin julstämning.
Förra söndagen, på första advent, hämtade jag en del energi ur en tänkvärd artikel av Björn Wiman i DN mot hopplösheten (som mycket – men inte bara – handlade om klimatkrisen). Han skrev bl.a så här:
”Varje ton koldioxid som kan stanna i marken, varje institution i den liberala demokratin som står fast, varje gest i vardagen som upprätthåller anständiga normer och förbindelser mellan människor – allt detta kommer fortfarande att ha betydelse.”
Hopp, skrev han, är något som uppstår om man aktivt arbetar för att det ska uppstå – ett verb snarare än ett substantiv.
I denna på flera sätt mörka tid kändes det lite hoppfullt att kunna ta till sig det budskapet.
Svenska Europarörelsen 