Svenska Europarörelsen startade efter folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap år 1994 med The European Movement (EMI) som förebild. Föreningen började i liten skala med utmärkelsen av Årets Europé som enda återkommande aktivitet. Medlemsaktiviteterna var främst koncentrerade till Stockholm och Göteborg och verksamheten var till stor del beroende av stöd från EU-institutionerna och partiväsendet. Runt millennieskiftet upphörde alla egentliga medlemsaktiviteter, men de årliga prisutdelningarna av Årets Europé fortsatte att delas ut på Europadagen den 9 maj.
I Stockholm nystartades föreningen år 2008, på initiativ av Jacob Schulze, med en interrimstyrelse sporrad av det kommande svenska ordförandeskapet i EU år 2009. I ett brev från Niels Thögersen, aktiv i EMI, påpekades att Sverige jämte Vitryssland, var ett av få länder som inte hade någon aktiv Europarörelse. I mars 2009 hölls ett konstituerande årsmöte för den nuvarande föreningen. Styrelsen hade en övervikt av personer med bakgrund i media, men föresatsen var att skapa ett brett forum för Europafrågor. Seminarier hölls ungefär varannan månad och kunde handla om allt från Kierkeegaard, till Europas kungahus eller tyskt-franskt samarbete. Utöver de öppna kvällsseminarierna hölls jul- eller sommarfester med medlemmarna på Stiftelsen Konstnärshem.
Föreningen är associerad till EMI och redan från början utvecklades kontakter med vänföreningarna i Norden via studiebesök och möten. Under senare år har verksamheten utvecklats tillsammans med Europarörelsens vänner: SKEN, Svenska Paneuropaföreningen och Unga Européer, vilket har gett stadga och kontinuitet.
Svenska Europarörelsen 