Storbritannien skiljer sig från övriga EU-länder. Jämfört med de andra EU-länderna, ser man på EU på ett annat sätt. Inställningen till EU kan dock förändras om EU reformeras. Det var några av slutsatserna under Träffpunkt Europa om Storbritannien och dess europeiska själ som hölls den 12 mars 2015 i Engelska Kyrkan.
Clas Barkman, tidigare korrespondent i Storbritannien för Dagens Nyheter och kvällens moderator, tog i sin inledande presentation upp att Winston Churchill poängterat den speciella relation Storbritannien hade med USA – de var båda del av den engelskspråkiga världen. Storbritannien var en enhet för sig, men samtidigt nära sammanlänkat med resten av Europa. Churchill ska ha sagt att ”Storbritannien är Storbritannien och Europa är Europa”.
Paul Johnston, Storbritanniens ambassadör, betonade att premiärminister David Cameron nyligen konstaterat att EU fortfarande är ett fredsprojekt, men att vi samtidigt måste se de utmaningar vi står inför. Storbritanniens regering vill att landet ska fortsätta att vara ett EU-land, men i ett reformerat EU. Nu finns det ett gap mellan EU:s institutioner och folket, menade Johnston, och fortsatte med att fastslå att situationen vi nu befinner oss i måste hanteras på både EU-, nationell- och lokal nivå. Han ansåg att mer flexibilitet angående vilka beslut som ska tas på vilken nivå behövs, liksom en ökad demokratiskt ansvarsskyldighet och mer balans mellan EU:s institutioner. I Storbritannien handlar EU om ekonomi och säkerhet, inte om känslor och en gemensam europeisk identitet. I opinionsundersökningar har man sett att britterna är betydande mer positivt inställda till EU om unionen reformeras så att den bättre möter det brittiska folkets syn på vad EU borde vara. Johnston trodde att det kommer att hållas en nationell debatt om EU:s roll i Storbritannien och Storbritanniens roll i EU. Han hävdade att både Storbritannien och EU kommer att få det sämre om de skiljs åt. Vi måste erkänna att vi har gemensamma intressen, betonade Johnston, och gav klimatfrågan och säkerhetspolitiken som exempel. Om det blir en folkomröstning i Storbritannien så kommer argumenten om varför landet borde stanna kvar i EU att komma fram, trodde Johnston.
Roderick Parkes, research fellow på Utrikespolitiska Institutets Europaprogram, tyckte sig se en förskjutning de senaste två – tre månaderna där det förväntade valresultatet i Storbritannien i maj blivit mer osäkert och djärvare jämfört med tidigare. Nu förväntar vi oss inte ett klart resultat, menade Parkes. Han konstaterade att EU-frågan dock inte driver valkampanjen, utan att valrörelsen främst är fokuserad på regeringsstabilitet. Andra EU-länder börjar däremot inse att Storbritannien kanske stannar i EU. Meddelandet från de andra EU-länderna är därför att Storbritannien måste förstå att dess institutioner är europeiska. Storbritannien tänker fortfarande på sig själv som en stormakt som kan bestämma vilka konflikter landet ska delta i. De andra EU-länderna kommer att insistera på att EU, inklusive Storbritannien, har en gemensam geografi och gemensamma intressen. Parkes, med stöd från Jonston, påpekade att flera EU-länder dock håller med Storbritannien i sakfrågor, men på grund av att alla diskussioner blir existentiella, hämmas debatten.
Förutom de historiska förklaringarna till Storbritanniens speciella relation till EU, trodde både Johnston och Parkes att medierna påverkar det brittiska folkets negativa inställning till EU. Invandring och Ukip är ingen viktig fråga för de flesta britter, men medierna ger en dyster bild av EU och fokuserar ofta bara på de negativa aspekterna av det som händer i EU, menade Johnston. De intressanta historierna är EU:s misslyckanden, så det är det som tas upp, fyllde Parkes i med. Johnston trodde däremot att både de praktiska fördelarna med EU och dess symboliska och institutionella värden kommer att framhävas om de här frågorna verkligen diskuteras.
Oavsett vad valresultatet i Storbritannien blir i maj, kommer utvecklingen i landet och diskussionerna om dess roll i EU att följas med spänning av Europarörelsen.
Svenska Europarörelsen 