EU – Svenska Europarörelsen

Lika men ändå inte – rundabordssamtal mellan franska Eurocapitales och Svenska Europarörelsen

Finns det en gemensam säkerhetspolitik i EU? Vilka säkerpolitiska hot finns det mot Sverige och Frankrike? Vilka likheter och skillnader finns det mellan Sveriges och Frankrikes migrationspolitik? Vad betyder försvarspolitik i Sverige och Frankrike? Hur kan vi sätta in allt detta i ett europeiskt perspektiv? Under rundabordssamtalet med franska Eurocapitales den 6 juni diskuterade medlemmar i Europarörelsen säkerhetspolitik, försvarspolitik och migrationspolitik i Sverige, Frankrike och EU.

Medan Ryssland i nuläget utgör ett stort säkerhetspolitiskt hot mot Sverige, är det snarare energi, migration och terrorism som ses som ett hot i Frankrike. Solidaritetskonceptet som var en grundsten när EU bildades, håller långsamt på att försvinna, menade Irina Boulin-Ghica från Eurocapitales. Europarörelsens före detta ordförande Ewa Hedlund inflikade att de enda gångerna EU har lyckats samla sig och agera gemensamt har varit när EU har haft externa hot mot sig. Europarörelsens vice ordförande Tommy Svensson berättade att det är en pågående debatt om Sveriges neutralitet. Både i och utanför Sverige tror folk att Sverige har en alliansfri politik, men i verkligheten har vi en politik som är mer allierad än vi tror, menade Svensson.

Medan Frankrike de senaste 10 åren har infört en mer restriktiv migrationspolitik och är negativ till en gemensam asylpolitik i EU, har Sverige öppnat sina gränser med bland annat en mer liberal arbetskraftsinvandringspolitik och är positiv till en mer solidarisk asylpolitik i EU. Migrationen till Frankrike är främst ekonomisk, betonade Eurocapitales ordförande Jean-Paul Douget. På grund av kriget i Syrien har Sverige just nu många asylsökande, men för några år sedan var det fler som sökte sig till Sverige för att arbeta än för att ansöka om asyl, påpekade Europarörelsens Anna Horgby.

Vad vill EU, som spenderar mindre och mindre på försvaret, ha för försvarspolitik? Jean-Claude Houdoin från Eurocapitales förklarade att Frankrike försöker att samarbeta med europeiska partners, men att de ofta agerar själva eller i samarbete med endast ett fåtal partners, såsom i Mali. Europarörelsens Ewa Hedlund menade att det inte finns någon gemensam försvarspolitik i EU och berättade att vi i Sverige inte pratar om försvarspolitik utan om ett möjligt NATO-medlemskap.

Det är tydligt att möjligheterna, förutsättningarna och utmaningarna i Sverige och Frankrike skiljer sig åt på dessa punkter. Detta innebär dock inte att vi inte kan agera inom EU:s ramar. Europarörelsen kommer med intresse att följa utvecklingen inom de säkerhets-, migrations- och försvarspolitiska områdena i de europeiska länderna och i EU.

Se fler bilder från rundabordssamtalet här.

Träffpunkt Europa

Det annorlunda Storbritannien – om Storbritannien i EU och EU i Storbritannien

Storbritannien skiljer sig från övriga EU-länder. Jämfört med de andra EU-länderna, ser man på EU på ett annat sätt. Inställningen till EU kan dock förändras om EU reformeras. Det var några av slutsatserna under Träffpunkt Europa om Storbritannien och dess europeiska själ som hölls den 12 mars 2015 i Engelska Kyrkan.

Clas Barkman, tidigare korrespondent i Storbritannien för Dagens Nyheter och kvällens moderator, tog i sin inledande presentation upp att Winston Churchill poängterat den speciella relation Storbritannien hade med USA – de var båda del av den engelskspråkiga världen. Storbritannien var en enhet för sig, men samtidigt nära sammanlänkat med resten av Europa. Churchill ska ha sagt att ”Storbritannien är Storbritannien och Europa är Europa”.

Paul Johnston, Storbritanniens ambassadör, betonade att premiärminister David Cameron nyligen konstaterat att EU fortfarande är ett fredsprojekt, men att vi samtidigt måste se de utmaningar vi står inför. Storbritanniens regering vill att landet ska fortsätta att vara ett EU-land, men i ett reformerat EU. Nu finns det ett gap mellan EU:s institutioner och folket, menade Johnston, och fortsatte med att fastslå att situationen vi nu befinner oss i måste hanteras på både EU-, nationell- och lokal nivå. Han ansåg att mer flexibilitet angående vilka beslut som ska tas på vilken nivå behövs, liksom en ökad demokratiskt ansvarsskyldighet och mer balans mellan EU:s institutioner. I Storbritannien handlar EU om ekonomi och säkerhet, inte om känslor och en gemensam europeisk identitet. I opinionsundersökningar har man sett att britterna är betydande mer positivt inställda till EU om unionen reformeras så att den bättre möter det brittiska folkets syn på vad EU borde vara. Johnston trodde att det kommer att hållas en nationell debatt om EU:s roll i Storbritannien och Storbritanniens roll i EU. Han hävdade att både Storbritannien och EU kommer att få det sämre om de skiljs åt. Vi måste erkänna att vi har gemensamma intressen, betonade Johnston, och gav klimatfrågan och säkerhetspolitiken som exempel. Om det blir en folkomröstning i Storbritannien så kommer argumenten om varför landet borde stanna kvar i EU att komma fram, trodde Johnston.

Roderick Parkes, research fellow på Utrikespolitiska Institutets Europaprogram, tyckte sig se en förskjutning de senaste två – tre månaderna där det förväntade valresultatet i Storbritannien i maj blivit mer osäkert och djärvare jämfört med tidigare. Nu förväntar vi oss inte ett klart resultat, menade Parkes. Han konstaterade att EU-frågan dock inte driver valkampanjen, utan att valrörelsen främst är fokuserad på regeringsstabilitet. Andra EU-länder börjar däremot inse att Storbritannien kanske stannar i EU. Meddelandet från de andra EU-länderna är därför att Storbritannien måste förstå att dess institutioner är europeiska. Storbritannien tänker fortfarande på sig själv som en stormakt som kan bestämma vilka konflikter landet ska delta i. De andra EU-länderna kommer att insistera på att EU, inklusive Storbritannien, har en gemensam geografi och gemensamma intressen. Parkes, med stöd från Jonston, påpekade att flera EU-länder dock håller med Storbritannien i sakfrågor, men på grund av att alla diskussioner blir existentiella, hämmas debatten.

Förutom de historiska förklaringarna till Storbritanniens speciella relation till EU, trodde både Johnston och Parkes att medierna påverkar det brittiska folkets negativa inställning till EU. Invandring och Ukip är ingen viktig fråga för de flesta britter, men medierna ger en dyster bild av EU och fokuserar ofta bara på de negativa aspekterna av det som händer i EU, menade Johnston. De intressanta historierna är EU:s misslyckanden, så det är det som tas upp, fyllde Parkes i med. Johnston trodde däremot att både de praktiska fördelarna med EU och dess symboliska och institutionella värden kommer att framhävas om de här frågorna verkligen diskuteras.

Oavsett vad valresultatet i Storbritannien blir i maj, kommer utvecklingen i landet och diskussionerna om dess roll i EU att följas med spänning av Europarörelsen.

Seminarium

Seminarium i Köpenhamn: Norden – EU

Den Danske Europabevægelse (Danska Europarörelsen) bjuder tillsammans med Föreningen Norden och Norden i Fokus in till en politisk debatt om det nordiska samarbetet i EU. Finns det ett behov av ett större nordiskt fokus i EU? Borde utmaningar tacklas enbart på EU-nivå? Vad är Nordens framtida roll i EU? Och hur ser EU:s framtid ut?

När: Torsdag den 5. februari kl. 15:00 – 17:30 (Registrering från kl. 14:30)

Var: Landstingssalen, Christiansborg, Köpenhamn

Anmäl dig här senast den 1 februari.

Nyheter

Vad har EU gjort för Sverige – och vad har Sverige gjort för EU?

På TRÄFFPUNKT EUROPA den 15 maj 2014 berättade Stefan Fölster, nationalekonom, chef för Reforminstitutet och adjungerad professor vid KTH, om sin och Fredrik Erixons bok Vad har EU gjort för Sverige (med stora bokstäver) – och vad har Sverige gjort för EU? (i litet mindre bokstäver och annan färg). Det är nog också så som Stefan Fölster medgav att det är lättare att göra en utvärdering av vad EU gjort för vårt land än det är att slå fast vad Sverige bidragit med eller gjort för EU. Val av stilstorlek och rot var ingen tillfällighet. De resultat som Stefan Fölster och Fredrik Erixon presenterat i sin bok bygger på en jämförelse med den studie avseende samhällsekonomiska konsekvenser som presenterades inför folkomröstningen 1994. Andra studier vid den tiden sökte analysera konsekvenser för välfärden, jämställdheten och utrikespolitiken; en jämförelse med resultaten från dessa studier tas inte upp boken även om Stefan Fölster i sin presentation under kvällen snuddade vid till exempel utvecklingen av den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män.

En slutsats som författarna drar är att konsekvensutredningen, som dåvarande finansminister Anne Wibble tillsatte år 1993, i stor utsträckning träffat rätt i sina förutsägelser. Dock kunde Stefan Fölster poängtera att den befarade ökningen i dödlighet till följd av alkoholskador inte inträffat trots att prognosen avseende en ökad alkoholkonsumtion slagit in. Reallöneökningen har blivit större än vad man trodde skulle bli fallet och livsmedelspriserna har sjunkit. Lönespridningen i arbetar- och tjänstemannaled har heller inte ökat på det sätt som man pratade om skulle bli en följd av ett medlemskap i EG/EU. Ett resultat i övrigt som Stefan Fölster gärna framhåller är att medlemsavgiften för svensk del blivit betydligt mycket mindre än vad konsekvensutredningen beräknade.

Efter Stefan Fölsters inledning blev det en livlig frågestund. Det kom frågor om metodval och frågor kring konsekvenser av EU-medlemskap gentemot följder av andra trender och utvecklingstendenser men också om de mer allmänna funderingar som funnits inför medlemskapet avseende Sveriges inflytande och de farhågor som då fanns på Nej-sidan avseende en förlorad handlingsfrihet, ett förlorat oberoende och en minskad insyn men som kontrades på Ja-sidan med en tilltro på ökat inflytande i samhällsutvecklingen med ett medlemskap. Detta är frågor som bland annat diskuteras i den bok som Anders Elgemyr och Ewa Hedlund skrev i mitten av 90-talet med titeln JA eller NEJ till EU.

Kvällen inleddes före Stefan Fölsters presentation med ett YouTube-avsnitt kallat ”What has Europe ever done for you?”. Efter presentationen avslutades kvällen med vittnesmål om att det finns stora och viktiga områden där Sverige gjort viktiga insatser och som säkert kommer att framhållas i framtiden, såsom en ökad öppenhet och insyn i beslut och beslutsprocesser liksom Sveriges engagemang för frirörlighet och utvidgning av EU – the big bang år 2004 då tio nya stater upptogs i medlemskretsen.

Vid tangenterna en under träffpunktskvällen vilt kraxande och pipande samtalsledare till följd av ’tappad röst’ som tackar för rikt och livligt deltagande från engagerad talare och intresserad publik.

Margit Wallstén

Se fler bilder från seminariet på vår Facebook-sida.