Kategori: Nyheter

Den 6 maj firar vi Europadagen i Europahuset. Dagen är fylld av seminarier om spännande Europafrågor och avslutas med en presentation av Årets Europé 2013.

Läs mer om programmet på Europadagens hemsida.

I Europa råder ekonomisk kris, arbetslösheten ökar dramatiskt, klimathotet blir alltmer allvarligt och många tvivlar på att lösningen går att finna inom EU som det ser ut idag. Hur ska vi gå vidare? Vissa länder vill gå mot ett Europas Förenta Stater medan andra som Storbritannien vill minska EU:s makt. Ändå saknas i nuläget en levande debatt i Sverige om Europas framtid och Sveriges roll i EU.

Vad kan EU göra för freden och finns det en framtid för EU som radikalt miljöprojekt? Ett samtal om önskvärda framtider för det europeiska samarbetet.

Europarörelsens ordförande, Ewa Hedlund, är inbjuden att delta i ett samtal om idéer för ett nytt Europa. Samtalet arrangeras av den gröna tankesmedjan Cogito som under 2013 driver ett projekt för att få igång en bred och förutsättningslös debatt kring Europas framtidsfrågor. Grunden är ett informations- och debattverktyg på nätet, där alla som är intresserade kan bidra genom att kommentera och ge alternativa förslag för ett framtida EU. Till diskussionen på nätet inbjuds också ett antal utvalda personer inom politik, civilsamhälle och forskning att ge sina framtidsbilder för Europa. Dessa kommer att vara utgångspunkten för vårens seminarier samt en skrift som samlar de bästa förslagen för ett nytt europeiskt samarbete.

Torsdagen den 25 april, kl. 9.00-12.00

Kulturhuset Studio 3, Stockholm

Medverkande:
Per Gahrton, ordförande Cogito
Marie Granlund (s),vice ordförande EU-nämnden
Martin Viredius, Transport
Ewa Hedlund, journalist och ordf i Svenska Europarörelsen
Joakim Nergelius, professor i juridik vid Örebro Universitet
Moderator: Alexandra Pascalidou, EU-kunnig journalist och författare.

Fri entré, anmälan till info@cogito.nu

Den 14 mars organiserade Europarörelsen, tillsammans med Svenska Kvinnors Europanätverk , SKEN, seminariet ”Kvinnornas Europa. Vart tog jämställdheten vägen?”. EU-minister Birgitta Ohlssons höll ett engagerat anförande om jämställdheten i Europa idag och under den efterföljande debatten nagelfors vad som hänt med jämställdheten i Sverige och övriga Europa under de senaste 20 åren.

Birgitta Ohlsson inledde med att konstatera att inte allt i Europa är positivt när det gäller jämställdhet. Hon tog fram många exempel och statistik på hur det ser ut i beslutskretsar inom EU; hur de oftast domineras av män och hur det inom bank- och finanstrojkan i EU för närvarande inte finns någon kvinna i ledningen. På de så kallad familjefotona vid EU:s ministerråd och Europeiska Rådet är det få kvinnor. Det finns dock just nu kvinnor i spetsen för tre medlemsländer, Danmark, Tyskland och Slovenien. Och det finns alltfler kvinnor representerade i de nationella regeringarna och de nationella parlamenten.

Birgitta Ohlsson såg det ökande antalet kvinnor på höga politiska poster som tecken på framgång för kvinnorna i Europa, men drog i samma andetag fram problemen med att relativt få kvinnor i Europa återfinns på den öppna arbetsmarknaden:

-Vi i EU har de högst och bäst utbildade hemmakvinnorna i världen och det har vi inte råd med.

Kvinnorna i EU är välutbildade, bättre akademiskt utbildade än männen, och bör vara ’ute på arbetsmarknaden’. EU 2020-strategin framhåller att både män och kvinnor bör finnas på arbetsmarknaden (50/50). En väsentlig fråga att lösa är barnomsorgen – en nationell fråga, men viktig för Europa. En annan viktig fråga är äldreomsorgen; många kvinnor (och män) befinner sig i den s k sandwichgenerationen där både de egna föräldrarna och barn och barnbarn behöver stöd och hjälp. Att också lägga fast en pensionsålder som är samma för män och kvinnor såg Birgitta Ohlsson som angeläget. Hon drog även fram inkomstbeskattningsreglerna som betydelsefulla för framförallt kvinnors arbetsfrekvens; sambeskattning tillämpas fortfarande i elva av EU:s medlemsländer. Särbeskattning har visat sig vara ett starkt instrument för att få fler kvinnor på arbetsmarknaden.

Birgitta Ohlsson framhöll också det som hon ser som mörka delar i Europa och som i allra högsta grad berör kvinnor och jämställdhet: sexslaveri, trafficking, prostitution och abortfrågor.

Abortmotståndet i Europa har blivit alltmer sofistikerat vilket medborgarinitiativet mot cellstamsforskning är ett exempel på. Abortmotståndet är också fortfarande mycket starkt i länder som Malta och Polen samt Irland där det dock finns ett stöd för reformering. Och hur den nye påven kommer att ställa sig i denna fråga kommer naturligtvis också att få stor betydelse. Inom dessa områden finns det mycket att ta itu med och Birgitta Ohlsson anser att det är viktigt att Europa agerar som en förebild för övriga delar av världen. Hon tog bl a exemplet hur hon själv varit på möte i Zimbabwe och dåvarande utrikesminister Anna Lindh förts fram som ett föredöme i att vara både kvinna, småbarnsmor, arbetande och politiker. Birgitta Ohlsson stöder Madeleine Albrights uttalande: ”There is a special place in hell for women who do not help other women” omformulerad till “Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor”. Hon menade att det är viktigt för henne som EU-minister att vara engagerad i jämställdhetsfrågor; posten som EU-minister har gett henne en plattform till att prata jämställdhet.

I debatten som följde på EU-ministerns anförande deltog Olle Andersson Brynja, DO och tidigare ledamot av unionens Jämställdhetsinstituts, EIGE, Elvy Svennerstål, f d enhetschef i Europaparlamentet med ansvar Kvinnoutskottets sekretariat, samt Birgitta Åseskog, ämnesråd i jämställdhetsfrågor inom Regeringskansliet och också expert till EIGE.

Debatten inleddes med funderingar kring vad som hänt med fenomenet deltidsarbete. Birgitta Åseskog konstaterade att det gått framåt på detta området för flertalet länder i EU. Kvinnans ställning på arbetsmarknaden har förbättrats och förvärvsfrekvensen för kvinnor har nu vuxit till att vara omkring 62 procent år 2010 från att tidigare varit runt 50 procent. De nya EU-länderna med sedan tidigare hög andel kvinnor på arbetsmarknaden har naturligtvis bidragit till denna ökning, men faktum är att ökning kunnat konstateras i flertalet EU-länder. I Italien och Grekland har det dock inte varit någon märkbar ökning. Birgitta konstaterade också att det är problematiskt med barnomsorg i många medlemsländer och att det fortfarande bidrar till att andelen deltidsarbetande kvinnor med barn under sex år fortfarande är omkring 30 procent.

Centralt och viktigt är dock att kvinnor kommit ut på arbetsmarknaden. Barnomsorgsfrågan står högt på agendan i så gott som alla medlemsländer i EU. Enorma insatser krävs och det är man medveten om. Elvy Svennerstål tillade att det är i mycket fortfarande en fråga om olika kultur och tradition och att kvinnorna inte hjälps av att känna sig hetsade ut på arbetsmarknaden. Olle Brynja underströk att när det gäller barnomsorg och kvinnors förvärvsfrekvens så ses Sverige som en förebild inom EIGE och flera länder bl a Tyskland studerar vår barnomsorg och bygger nu ut förskolan enligt svensk förebild. EIGE medverkar med kunskapsunderlag och spridning av modeller. Paneldeltagarna poängterade också alla det angelägna i att ha god kvalitet i barnomsorgen, inte bara kvantitet och att det är viktigt att involvera män i denna. Än så länge är det inte riktigt accepterat i alla medlemsländer att män t ex hämtar och lämnar barn på dagis. En utbyggnad av föräldraledighet är också viktig. I samband med detta påminde Birgitta Åseskog om att Sverige som medlemsland accepterat mödraledighetsdirektivets tvångsregel om sex veckors ledighet inför födsel, något som inte stämmer med vår traditionella uppfattning och nog får betraktas som bakslag för svensk jämställdhet. För många andra medlemsländers kvinnor mottogs detta med glädje!

När det gäller det s k lönegapet kunde panelen konstatera att det fortfarande finns och att det är olika stort i olika medlemsländer. Det största lönegapet finns i Estland, 27 procent. Lönegapet är också olika i olika delar av arbetsmarknaden och att det i allmänhet är störst bland tjänstemän i privat sektor. European Women’s Lobby, EWL, har just konstaterat att kvinnor i EU nu kan arbeta och få betalt ytterligare en minut per dag, till kl 15.52. Efter den tiden arbetar kvinnor gratis i jämförelse med män och det skulle enligt EWLs beräkningar ta ytterligare 68 år innan lönegapet skulle försvinna ifall förändringstakten skulle vara densamma i framtiden som den nu är.

Avslutningsvis sammanfattade paneldeltagarna vad de anser vara de mest angelägna åtgärderna för att öka jämställdheten i EU. Birgitta Åseskog framhöll att Sverige fortfarande ses som ett föredöme bland övriga medlemsländer, men att inte heller vi nått jämställdhet. Vi måste jobba vidare med oss själva och driva på när det gäller att få fler kvinnor i betalt arbete/på arbetsmarknaden i hela EU. Elvy Svennerstål underströk att frågan om makt och maktstrukturen i samhället är oerhört betydelsefull. Frågan om våld mot kvinnor är mycket viktig att hantera och Elvy förordade ett direktiv i detta hänseende. Elvy tyckte vidare att det vore bra om vi i Sverige återupprättade JÄMO och gav det goda resurser och möjlighet till kontroll. Och varför inte ha årliga lönekartläggningar för att belysa löneutvecklingen för män respektive kvinnor? Olle Brynja fick sista ordet och underströk också han att det är viktigt att arbeta med arbetsmarknads-/arbetslivsfrågor för att förbättra balansen på arbetsmarknaden. Föräldraledighet är där en viktig ingrediens. Avslutningsvis påminde Olle oss alla om att nyttja EIGE, dess tjänster och de kunskaper som man samlat. EIGE är till för oss alla medlemsländer och EIGE börjar bli riktigt bra och användbart.

Årsmötet den 14 mars valde en ny styrelse. Ewa Hedlund, styrelseledamot sedan 2012, är ny ordförande. Kenneth Abrahamson sitter kvar som styrelseledamot liksom André Anwar. Nya i styrelsen är Birgitta Löwander, Silvia Viforr, Lars-Olof Petersson och Ulf Westerberg.