Torsdagen den 11 oktober genomförde Svenska Europarörelsen ett seminarium i Europahuset med avsikten att försöka besvara frågan; Europeisk identitet, vad är det? Seminariet var välbesökt och åtminstone ett trettiotal deltagare presenterade sina bilder av vad som är Europeisk identitet för dem.
Föreningens ordförande Ingemar Färm inledde med att presentera EUs och Europarådets försök att uppifrån skapa en identitet genom olika symboler som:
* den europeiska flaggan, som är gemensam för båda organen
* europahymnen “An die Freude”
* Europadagarna, 5 maj för Europarådet och 9 maj för EU
* EUs motto “Förenade i mångfald”
* Euron, som skulle förena länderna i ett gemensamt monetärt system
Föreningens sekreterare Kenneth Abrahamsson var moderator. Han sa inledningsvis att Jean Monnet vid bildandet av den Europeiska kol- och stålgemenskapen betonade att det handlade om att skapa en gemenskap mellan människor och inte bara stater. Kenneth Abrahamsson pekade också på fyra olika modeller i synen på Europeisk identitet.
* Moralisk universalism som tar sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter, rättvisa och humanism. Dessa värden är sig inte specifikt europeiska utan ingår i en universell värdegemenskap som försvaras av FN.
* Europeisk postnationell universalism, där den europeiska identiteten bygger på politiska och juridiska normer och institutioner, som också stadfästs i lagstiftningen.
* Europeisk kulturell partikularism som bygger på tanken om ett gemensamt kulturarv som omfattar konst, kultur, vetenskap men också religion och trosåskådningar. Detta gemensamma kulturarv finns beskrivet i Deklarationen om europeisk identitet från 1973.
Därutöver finns en modell som kan beskrivas som en europeisk pragmatism – ”The European Way of Life” och som innefattar ekonomiska och sociala modeller.
Denna uppdelning bygger på forskarens Gerard Delantys tänkande och betonar också att identitet kan vara ”tjock” eller ”tunn”. Den nationella identiteten är ofta mer befäst och kan därför kallas för en ”thick identity” och den europeiska blir i många fall en pålagring i form av en ”thin identity”.
Ewa Hedlund, kassör i föreningen, med ett mycket långt förflutet i Bryssel som journalist och talesperson för Sveriges före detta EU-kommissionär, Margot Wallström, var första inledare. Hon gav en historisk bakgrund till hur begreppet europeisk identitet har använts genom åren. Som motvikt till islam för 400-500 år sen, efter ”upptäckten” av Amerika, under kolonialismen och hur dagens EU försöker skapa gemenskap och sammanhållning med hjälp av europeisk identitet. Ewa, som bott utanför Sverige i 24 år, menar att en identitet, vare sig den är europeisk eller svensk är inte någonting man föds in i utan något man växer in i.
Silvia Viforr, född i Rumänien och utvandrad till Sverige, svarade för den andra inledningen. Hon gav en mycket personlig och uppskattad berättelse om att växa upp med en rumänsk identitet och sedan flytta över nästan hela Europa till Sverige och försöka skaffa sig en svensk identitet. Hon berättade hur hon verkligen försökt men att det inte var möjligt att byta identitet. Det rumänska finns kvar men det svenska har lagts till. Hennes slutsats var att hon inte hade någon europeisk identitet, men att hon hade skapat en egen identitet med många olika inslag från Rumänien, Sverige, arbete, vänner och familj. En annan slutsats var att det inte handlar om hur du själv ser på din identitet utan också på om omvärlden bekräftar den eller inte.
Ett trettiotal deltagare hade kommit till kvällen och det utspanns en spännade diskussion med exempel från olika länder och kulturer. Är man turk, svensk eller världsmedborgare? Hur ser man på européer i Tanzannia. På swahili finns ett särskilt begrepp för vita ”mosongo..”. Flera av deltagarna hade rötter i andra europeiska länder, jobbat för EU eller inom diplomatin och nu verksamma i Sverige. Var känner man sig hemma när man har sina rötter i ett annat land och också rört sig mellan språk, kultur och arbetsliv..? Men det fanns också röster som vittnade om resan ut i Europa efter andra världskriget och i möten mellan ungdomar – och där språkkunskaperna var mycket viktiga. Begreppet koder användes också i flera sammanhang – hur ser den svenska koden ut – finns det en sådan kod – vi har ju stora variationer mellan olika delar av Sverige genom dialekter, språkbruk och dolda regler. Några hänvisade till Qaisar Mahmoods bok Jakten på svenskheten – där han reser runt i Sverige på en motorcykel och försöker förgäves att finns det unikt svenska.
Bland inläggen från deltagarna, var det ett som stannade i minnet, när Nora Weintraub som varit redaktör för tidningen Invandra&minoriteterna, talade om ungdomarnas svåra ställning i dagens samhälle och förortsliv. Det var uttrycket “mellanförskap”, som drabbar många människor från andra länder, som kommer till Sverige och då särskilt ungdomar. Man är varken innanför eller utanför utan mittemellan.
Kenneth Abrahamsson avslutade med att hänvisa till Bengt Kristersson Ugglas nya bok Gränspassager. Om bildning i tolkningens tid, där han tar upp frågor om hur vi rör oss mellan olika miljöer, kunskaper och identiteter, både inom vetenskapen men också som människor i en tid av ökad globalisering och transnationella familjer och diasporas. Sammantaget blev det en mycket intressant och givande kväll fylld av angelägna berättelser, humor och kritiska kommentarer.
Kenneth Abrahamsson, Ingemar Färm och Ewa Hedlund
Svenska Europarörelsen 