Författare: svenskaeuroparörelsen

Under årets första Träffpunkt Europa på Svenska Institutet diskuterade en engagerad panel sina visioner vid tiden för folkomröstningen om EU-medlemskap för tjugo år sedan och hur dessa visioner med tiden gått i uppfyllelse eller blivit besvikelser. En stor del av diskussionen kom att handla om inflytande. I ett klipp från en tv-sänd debatt inför folkomröstningen konstaterade Sveriges dåvarande statsminister Ingvar Carlsson att ”Sveriges folk får större inflytande” vid ett EU-medlemskap, eftersom ”vi får vara med och fatta besluten”. Fick Sverige större inflytande? Infriades förhoppningarna och farhågorna om EU-medlemskapet?

Panelen bestod av två ja-sägare och två EU-kritiker och leddes av Anders Selnes, chefredaktör för Europaportalen och Årets Europé år 2014. Medan Kristina Persson (s), minister för strategi och framtidsfrågor, och Birgitta Ohlsson (Fp), f.d. EU-minister, var positiva till ett svenskt EU-medlemskap, var Hans Lindqvist (c), ordförande för det EU-kritiska centernätverket och EU-parlamentariker 1995-99, och Agneta Stark, ekonom och engagerad debattör inför folkomröstningen 1994, kritiska vid tiden för folkomröstningen.

Agneta Stark, som fruktade en juridifiering och var orolig för att Sveriges utrikespolitik skulle försvinna, tycker att hennes farhågor införlivats.

Kristina Persson hade stora förhoppningar om ett starkt EU för större sammanhållning och bättre klimatpolitik och hade önskat ett starkare politiskt sammanhållet EU under den ekonomiska krisen. Hon medgav att hon hade en ”lite för idealistisk optimism” inför EU.

Birgitta Ohlsson påpekade att tidsandan inför EU-omröstningen karaktäriserades av en enorm entusiasm. Hon är inte besviken på EU, men på en del EU-länder vars respekt för mänskliga rättigheter har halkat efter. Vad gäller inflytande menade Ohlsson att Sverige har varit duktiga på att bygga allianser med de stora länderna och på sätt förskaffat sig inflytande inom unionen.

”Klart det handlar om inflytande”, konstaterade Lindqvist, men menade istället att Sverige i jämförelse med Storbritannien, Frankrike och Tyskland har väldigt lite inflytande inom unionen.

Ingvar Carlssons vision var att tillsammans med EU kan vi öka jämställdheten, minska arbetslösheten och komma till rätta med miljöhotet. Hur gick det med detta?

Enligt Stark har jämställdheten gått upp och ner, medan arbetslösheten är ett stort misslyckande. Persson menade att problemet ligger i brist på EU-beslut men påpekade att ”man har haft ett stöd från EU för att öka jämställdheten och välfärden”. Enligt Lindqvist är det däremot ” inte lysande på någon punkt”. ”EU blir inte mer än vad medlemsländerna gör det till”, konstaterade Birgitta Ohlsson. Hon tillade att hon inte har träffat någon feminist som inte tror att EU kan påverka jämställdhetspolitiken. EU har istället resulterat i skapandet av flera redskap för ökad jämställdhet, menade Ohlsson.

Diskussionen återkom till frågan om inflytande och påverkan. Medan Persson ansåg att Sverige är närvarande och kan skapa inflytande, menade Lindqvist att det stora problemet är att ”vi inte har det inflytande vi skulle vilja ha” och att vi nu har mer av en överstatlig struktur och mindre inflytande än tidigare. Utan EU-medlemskapet ”skulle vi ha större självbestämmande”, sa Lindqvist. Han konstaterade dock att svenska personer har påverkat i EU.

”EU har inte hindrat oss från att vara mindre ambitiösa än våra nivåer och standard” konstaterade Persson och tillade att EU-medlemskapet innebär att ”vi har en röst. Naturligtvis har vi större inflytande”. Samtidigt medgav hon att Sverige har haft en lite för låg profil i de stora frågorna.

Enligt Ohlsson har Sverige kunnat spela en roll när det kommer till öppenheten, utvidgningen och utrikespolitiken. Stark betonade däremot att eftersom Sverige är med i EU, så är det i utrikesfrågor svårare för Sverige att ha avvikande åsikter. Hon tillade att vi i Sverige dock har lärt oss hur man kan använda sig av EU.

Moderatorn Ander Selnes visade grafer på hur vi i Sverige blivit mer och mer positiva till EU samtidigt som inställningen till euron har sjunkit brutalt sedan den ekonomiska krisen. Hur hänger detta ihop?

”Fascinerande att den ekonomiska krisen inte har smittat av sig på synen på EU”, konstaterade Ohlsson. ”Detta visar att folk kan skilja på saker” framhöll Stark.

”EU har blivit naturligt för Sverige” sa Persson och underströk att det även visar en insikt om att man inte kan lösa globala samhällsproblem utan samarbete. Däremot har euron visat sig vara ett misslyckande. ”Nationalismen är det stora hotet”, sa Persson och menade att om man inte kan hantera de ekonomiska frågorna så kommer detta att skapa en grogrund för främlingsfientlighet.

Paneldeltagarna var ense om att den ekonomiska krisen har resulterat i en politisk kris och i en värderingskris. ”EU har inte haft muskler att syna och straffa länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna”, sa Ohlsson.

Svaren på frågan hur framtiden för EU ser ut speglade bilden av att EU just nu befinner sig i en politisk kris då beskeden handlade mindre om visioner och mer om vad EU måste göra för att hålla som union.

Stark menade att det är viktigt att inga länder får avvika från regelverket utan att något händer och exemplifierade frågan om romer. Man måste kunna ”leva upp till regelverket med trovärdighet” fastslog Stark.

”Framtidsfrågan är att vi klarar ekonomin och jobb” konstaterade Persson. Hon menade att vi måste ha ett Europa där vi inte skapar syndabockar utan istället samarbetar mer.

Enligt Ohlsson handlar det om grundvärderingarna och att EU måste lyckas vurma sin frihetsgrund för att unionen ska hålla.

”Det som händer i Ryssland och Ukraina är et allvarligt hot mot EU” hävdade Lindqvist och menade att vi måste hitta vägar för att samarbeta med Ryssland. Han påpekade även att flera länder vill dra tillbaka frågor från EU till medlemsländerna.

Oberoende av hur de röstade 1994, skulle samtliga paneldeltagare dock rösta ja om det skulle vara en omröstning om fortsatt svensk medlemskap i EU idag. Unionen har blivit spelplanen som vi, oavsett hur vi röstade för 20 år sedan, nu måste förhålla oss till. Det finns många saker som kan förbättras inom EU, men istället för att gå ut ur unionen så gäller det att använda den på rätt sätt för att få igenom de förändringar vi vill ha. Vi ser fram emot fler diskussioner om hur framtidens EU ska se ut och utvecklas.

Se hela seminariet i efterhand här.

Se fler foton från seminariet här.