Nyheter – Sida 21 – Svenska Europarörelsen

STRINDBERG OCH EUROPA: Jubileumsåret går av stapeln

Ett enormt författarskap komprimerat till en dryg en och en halv timme. August Strindbergs liv och litterära gärning, med särskilt fokus på dennes magnetiska för att inte säga exil-artade förhållande till kontinenten, var temat när Europarörelsen i Stockholm höll seminariet STRINDBERG OCH EUROPA på Europahuset i Stockholm den 9 februari. Anledning: den 14 maj i år har ett helt sekel passerat sedan den svenske litteratören par excellence gick ur tiden. Seminariet var också ett sätt att konkretisera relationen Sverige-Europa i allmänhet och svensk kultur ur europeisk synvinkel i synnerhet. Två fullödiga och kunskapshöjande föredrag, i vilka nyckelordet Europa förekom med jämna mellanrum, gavs – Strindbergkännaren Kurt Bäckström stod för biografin, följt av litteraturvetaren Thomas Sjösvärds teoretiska närläsningar av utvalda dramatiska Strindbergtexter skrivna efter infernokrisen (Till Damaskus, Den starkare och Stora landsvägen).

Äkta europé. För Bäckström råder det ingen tvekan om att Strindberg var europé med ständiga ambitioner att både skildra och färdas omkring i Europa. Strindberg hade till och med tankar på att metodiskt och antropologiskt beskriva det europeiska tillståndet. Han fantiserade om att skildra Europa som något exotiskt. Att dessa drömmar inte blev av är en annan sak; men likväl lyckades han med sin prosa, essäistik och dramatik fånga in mycket av den rådande europeiska andan kring förra sekelskiftet. Och självklart var han mottaglig för alla influenser som florerade – Rousseau, Nietzsche, Schopenhauer med flera.

Europé utanför en idéhistorisk kontext blev han först efter Röda rummet (1879) då han mer eller mindre såg sig tvungen att bege sig ut på resande fot med frun Siri von Essen och barnen Karin och Greta, först till Grez, sedan till Paris och Schweiz. Yttrandefriheten i Sverige såg lite annorlunda ut då. Mellan 1883 och 1889 var han en veritabel europé, liksom mellan 1893 och 1898 (då han återvände hem och bosatte sig på Östermalm) – med en rad olika hemvister på kontinenten. Visserligen bodde Strindberg i Ystad under infernoåren (1894-96), men referenspunkterna låg utanför Sverige, i synnerhet efter att han gift sig med österrikiskan Frida Uhl några år efter skilsmässan från Siri. Berlin kom att bli en fast punkt i tillvaron, vinkällaren Zum schwarzen Ferkel (svarta svinet) ett socialt nav och England såg han som ett potentiellt resmål.

All denna effektiva tid utanför Sverige märks i Strindbergs produktion, konstigt vore annat, men det som Bäckström poängterar så väl gick i motsatt riktning, nämligen de detaljrika sverigeskildringarna skrivna i främmande land: Fröken Julie i Danmark till exempel, Hemsöborna i Tyskland. Kosmopoliten Strindberg hade alltså ett gudabenådat fotografiskt minne från sitt Sverige och stockholmska skärgård – eller snarare, ett starkt emotionellt minne trots mångårig vistelse utomlands.

Äkta dramatiker. Jämsides med många samtida europiska dramatiker var Strindberg omdanande, en förnyare av det förmodernistiska dramatiska språket. Den dynamiska och experimentella teaterscenen i metropoler som Dublin, London, Paris och Berlin vid slutet av 1800-talet, fonden för Sjösvärds analys, hade ett stort inflytande på Strindberg. Han följde utvecklingen noga och efter föredraget kan man konstatera att Europa följde hans intellektuella och estetiska bana med liknande fascination. Värt att komma ihåg är att Strindberg för omvärlden idag är sedd som dramatiker, inklusive här i Europa. Hans dramaturgiska framåtskridande var dock inte ett definitivt brott mot tidigare uttryckssätt, snarare en naturlig och gradvis förändring till en mer reducerad språklig ekonomi. Förutom att stå för banbrytande trender i exempelvis Fröken Julie, låg ekonomin som Sjösvärd betonar också bakom vissa metafysiska inslag i hans senare verk. Pjäser som Till Damaskus (1904) uppvisar tack vare denna sparsamhet två verklighetsplan, en materiell värld vid sidan av en religiös, ofta på ett mystiskt manér i vilket drömmar, allegorier, religiösa anspelningar luckrar upp tid-och-rum-bestämmelserna. Med dessa metaeffekter placerar Sjösvärd in honom i en övergripande europeisk kontext.

Emfasen var Strindberg och Europa. En sann europé med blicken mot Sverige.

Text: Allan Persson

Nyheter, Seminarium

Egna medier skapar egenmakt i förorten

Nya röster hörs i Europas medielandskap genom egna tidningar, radio- och TV-program. Sociala medier skapar förbindelser och inflytande för minoriteter och invandrare. Detta diskuterades på Europarörelsens seminarium i januari.

Mauri Kaipainen, professor i medieteknik från Södertörns högskola presenterade ett forskningsprojekt med Sverige, Finland och Estland, ”Immigrant Inclusion by eParticipation”. Studien visar att sociala medier skulle kunna skapa delaktighet och kan bidra till att öka invandrares integration.

– Kommunikationsvägar bör byggas som fungerar för alla parter, säger Kaipainen.

I många länder har myndigheterna skapat e-tjänster för medborgarna. Men detta är i sig inte tillräckligt för att överbrygga klyftorna I samhället. Kommunikationsvägarna kan inte byggas inifrån förvaltningar och ut till medborgarna om man vill skapa delaktighet. Dialogen med medborgare beslystes på ett drastiskt sätt av Johan Flyckt från Hyresgäströrelsen som berättade om den så kallade Järvadialogen som under flera år lockade tusentalls invånare tilll rådslag,. Men resultatet och förslag från de boende förbisågs av beslutsfattana när nya bostadsområden och stadsdelar skulle planeras.

– Jag har svårt att se folk I ögonen efter Järvadialogen, sa Johan Flyckt, som är drivande i flera EU-projekt som ska stöda arbete och utbildning med egna medier för utsatta grupper I förorten.

Det senaste projektet heter Media4us och handlar om att ge röst åt ungdomar i förorter som ligger i så kallad medieskugga. Befolkningen i invandrartäta områden läser i liten utsträckning prenumererad dagspress eller public service medier. Projektet hade uppstart med workshop I Europahuset denna dag.

Kontakt Johan Flyckt: johan.flyckt@hyrestgastforeningen.se

Kontakt till Mauri Kaipainens projekt: Eleonor Björkman, informatör Södertörns högskola: eleonor.bjorkman@sh.se, 08-608 50 62 eller 070-286 13 32.

Text: Jacob Schulze

Nyheter

Europakonferens om kultur och politik

Den nionde december 2011 samlades 200 personer – såväl politiker som representanter för kulturlivet – kring EU-Kommissionens förslag om kulturens roll i EU:s framtid. Kulturlivets beslutsfattare, institutionschefer, branschföreträdande organisationer och det fria kulturlivet deltar för att ta reda på hur Sverige ska agera i frågan om kultur på Europanivå. På plats finns chefer från Kulturdepartementet, landets regionala och kommunala kulturförvaltningar, Svensk Scenkonst, KLYS, Ideell Kulturallians, Kulturskaparna, Kungliga Operan, Statens Museer för Världskultur, Musiksverige, Svenska institutet, Tillväxtverket med flera.

Vilken är Sveriges roll i EU:s framtida kulturpolitik? Vad är EU-kommissionens argument för att kultur ska bli ett prioriterat område i EU:s budget? Vad blir konsekvenserna av att stödet till kultur och media nu slås samman till ett program?

Chris Torch, senior associate, Intercult

”Trots all ekonomisk stress så har EU ändå bestämt att kultur behöver en starkt plats. Kulturen får en mycket betydande ökning i budgeten med 37%. Det är ett bevis på att EU och medlemsstaterna börjar uppfatta kultur som en faktor för utveckling och demokrati. Det är en väldigt viktig signal om att människan är mer än bara en ekonomisk varelse.”

Förslaget till Kreativa Europa programmet är det mest långtgående beviset för att kultur börjar ta sin plats som en del i det europeiska projektet, Den föreslagna höjningen av det samlade programmet, som inkluderar media och kreativa näringar, är en av få poster som EU-kommissionen valt att föreslå en höjning med 37%. Syftet med konferensen är att ta reda på regeringens inställning till Kreativa Europa och att diskutera kulturens roll i andra samhällsområden med Europaparlamentariker, samt nationella och regionala representanter.

Vanessa Ware, kommunikatiosnansvarig, Intercult

”Vi märker ett stärkt intresse från både kultursektorn och politiker att diskutera kulturens roll i EU. Fredagens konferens är fullbokad och kön till en reservplats är lång.”

Mer om hur EU beslutar om budgeten: EU:s politiska process liknar den svenska. EU-kommissionen frågar sina ministrar vad som behöver göras för att genomföra de politiska målen och ett förslag läggs som godkänns av Europapralamentet där medlemsländernas folkvalda sitter. Barosso säger att Europa 2020-strategin är det enda som EU ska syssla med. Programmet Kretativa Europa är det konkreta förslaget på hur kultur- och medieområdet ska utvecklas.

Mer om Det Europeiska Projektets framtid – en konferens om kulturens roll i förverkligandet av Europa 2020-strategin.

Ett samarbete mellan Intercult, Riksteatern och EU-Kommissionen i Sverige. På Europahuset, Regeringsgatan 65, Stockholm

Konferensen sändes live via Bambuser

Medverkande: Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth, Vladimir Sucha,, Direktör med ansvarsområde kultur, multilingualism och kommunikation, Europeiska kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur Europaparlamentarikerna Anna Maria Corazza Bildt (M), Cecilia Wikström (Fp) och Kent Johansson (C),riksdagsledamöterna Tina Ehn (Mp), ledamot i Kulturutskottet och Pyry Niemi (S), ledamot i EU-nämnden, Pierre Schellekens, chef EU-kommissionen i Sverige med flera. Birgitta Englin, VD Riksteatern och Chris Torch, Senior associate Intercult leder samtalen.

Läs mer om konferensen, programmet och talarna: www.intercult.se/deteuropeiskaprojektetsframtid.

Intercult arbetar för att internationalisera svenskt kulturliv. Vi skapar storskaliga transnationella och gränsöverskridande konstprojekt. Vi är aktiva på den kulturpolitiska arenan i Sverige och Europa. Vi driver Europeiskt Resurscentrum för Kultur (ERK) och Europa Direkt, som riktar sig till kulturaktörer som söker verktyg och perspektiv för att arbeta internationellt och interkulturellt.

Intercult har verksamhetsstöd från Statens Kulturråd, Stockholms kulturförvaltning och Stockholms läns landsting. Våra projekt stöds av EU:s kulturprogram, Svenska Institutet, Kulturkontakt Nord och regional och lokal finansiering där vi verkar.

www.intercult.se

Text:

Nyheter, Seminarium

Europeiska tänkare: Sören Kierkegaard

I Danmark är han naturligtvis en förgrundsfigur inom filosofin men Kierkegaard anses också i hög grad ha påverkat författare och tänkare i Europa. Jean-Paul Sartre och Ludwig Wittgenstein är några av de män som inspirerats.

Den danske, filosofen, författaren och religionsdebattören var temat på på Europarörelsens senaste möte. 150 år efteråt är Kierkegaards tankar fortfarande något som väcker debatt. Utgångspunkten för diskussionen var ett föredrag av Karin Linell, expert och tillika lärare på Sophiahemmets högskola. Hon fokuserade på Kierkegaards förhållande till religionen, den kristna bekännelsen som det yttersta ställningstagande, det slutgiltiga valet för den individ som vågar ”förlora fotfästet” och störta sig utför branten. Många åhörare verkade ha svårt att ta till sig den religiösa konsekvensen av filosofens krav på ställningstaganden hos människan. Men diskussionen var livlig. Kanske erbjuder Kierkegaard många fler olkningsmöjligheter och sidor än vad de flesta av oss sett hittills; från skolböckerna. I Danmark kan man åka på semester en vecka och gå på folkhögskolekurs. Om Kierkegaard! Hur var det med kvinnorna i hans liv? En aspekt som går att läsa om här:

http://www.newfoundations.com/WOMAN/Kierkegaard.html

Text: Jacob Schulze

Nyheter, Seminarium

Kierkegaardseminarium väckte hunger efter mer filosofi

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Det citatet av den danske filosofen och författaren Sören Kierkegaard valde jag när jag skickade inbjudan till ett seminarium om den danske filosofen och författaren som betytt så mycket för senare filosofer, bland andra Jean Paul Sartre. Seminariet ägde rum i Konstnärshems bibliotek en perfekt lokal för ändamålet. Det var ett samarrangemang mellan Europarörelsen i Stockholm och Konstnärshem som Ludvig Rasmusson tagit intiativet till och var moderator för.

Men vad har Kierkegaard med Europa att göra, lär någon ha frågat innan seminariet hölls. Det frågade nog ingen av dem som kom och lyssnade när Karin Linnell, forskare vid Sophiahemmets högskola gav sin syn på Kierkegaard. Att möta en dansk tänkare som byggde på Sokrates, som opponerade mot Hegel och som inspirerat bland annat Jean Paul Sartre är väl i högsta grad att öka närvaron av Europa i vårt medvetande.

Karin Lindell började med ett annat citat. Ett som innebar att om man vill att någon ska förstå en ”så måste man finna honom eller henne där han eller hon befinner sig.” Den tanken känns igen från den moderna pedagogiken, eller snarare didaktiken. Det hjälper inte att lära ut, det gäller att den man vill ge kunskapen tar emot dem. Karin Linnell nämnde knappt Sartre under sitt föredrag. Hon tog mer fasta på den kristne Kierkegaard, den som ville övertyga, vinna själar men som samtidigt opponerade mot kyrkans kristendom som var en urvattnad version av den ursprungliga kristendomen. Samtidigt som andra herrar i Europa var upptagna med att skriva det Kommunistiska manifestet ägnade sig Kierkegaard åt en uppenbarelse av Guds överväldigande kärlek, där han säger sig ha nått fram till tron i djupare mening. Han skrev tre religiösa skrifter: ”Sjukdomen till döds”, ”Övning i kristendom” och ”Till självprövning”. Han borrar sig ned i den situation när Jesus föddes och gick som en vanlig människa på jorden. Hur skulle vi handla om det var i dag? Förmodligen stöta bort en man med sådana anspråk och inte vilja ha med honom att göra. Kierkegaard inser att han inte räcker till för att kalla sig kristen. Men han vill övertyga, han vill vara sann.

Det är inte den kristna aspekten som fått mig personligen intresserad av Kierkegaard. Det är det existentiella. Kierkegaards krav på att du måste ned i existensen. Du måste välja. Du måste inse din begränsning men se din potential, vara sann mot dig själv. Då måste man överge förnuftet och kasta dig ut till randen av avgrunden…

Den store danske litteraturkritikern Georg Brandes beundrade Kierkegaard framför allt som stilist. Karin Lindell säger också att ”han talar till just mig. Som om han var närvarande i rummet.” Kierkegaard ville ju förföra läsaren in i det religiösa.

Men en ateist som Ingemar Hedenius var en stor beundrare av Kierkegaard. K var ett av Hedenius tre heliga rum, de andra två var Sofokles och Mozart.

Egentligen kan man ju läsa Kierkegaards böcker som romaner. Han skriver under olika återkommande pseudonymer och lever sig in i den diktade personens syn på världen. Men det duger inte bara att tänka vist och klokt. Det jag säger ska visas i existens. Det är människans handlingar som räknas.

Som vanligt kom många intresseväckande inlägg och frågor från seminariedeltagarna. Om hur medveten Kierkegaard var om vad som påverkade honom. Om hur svår kommunikationen är mellan människor. Hur motsägelsefulla handlingar kan te sig. Frågor som visar hur påverkade vi i vårt tänkande är av en person

som inte gjort sig känd innan Kierkegaard dog, nämligen Sigmund Freud. Deltagarna i detta seminarium fortsatte att kommunicera med varandra efteråt. Vår hunger var väckt och vi enades om att Europarörelsen i Stockholm med jämna mellanrum skulle ha filosofiska samtal i samarbete med

Konstnärshems medlemmar och kanske andra.

Text: Lilian Öhrström