”Varför väcker tigger ilska?” Café Europa den 8 oktober på Ekoteket, Kulturhuset 
Aaron Israelson, tidigare chefredaktör för Faktum, numera gatutidningsentreprenör i Rumänien och medförfattare till boken ”Vi kallar dem tiggare”, menade att det är en ilska för att man ser fattigdom och en ilska mot det som ligger till grund för fattigdomen; förtrycket mot romerna.
Men det är inte bara det. Tiggeri väcker våra emotioner, det är svårt att bara gå förbi och blunda för det man ser.
– Det dåliga samvetet är nog ett av de bärande argumenten. Det blir jobbigt att hantera, konstaterade Isrealson. Välfärdssamhället innebär att vi är vana vid att staten ska ta hand om alla, fortsatte han. Detta faktum är upplandat med en sekellång antizigansim: den klassiska främlingen vi lär oss att avsky. Den är djupt rotad.
Alexandra Pascalidou, författare och journalist och Årets Europé 2015, underströk att människor nu ställer upp unisont för initiativ för flyktingar, men att det inte finns någon plats för romer i den diskussionen. Vad krävs för att vi ska mobilisera oss för dem som är här? Vad ska vi göra för att den varma omfamningen även ska inkludera romer? frågade Pascalidou retoriskt.
Jämfört med andra länder är Sverige ändå ganska tolerant, påpekade Isrealson och underströk att vi inte har ett medielandskap som hetsar och driver kampanjer som i andra länder.
Vad kan vi då göra? Vad är svaret? Ska man då ge eller inte ge pengar? undrade Pascalidou.
– Det är en svår fråga, menade Isrealson. Jag kan inte svara vad andra ska göra. Jag ger sällan, det är svårt att välja vem jag ska ge till. Men det har blivit svårare att inte ge för jag har sett hur de som varit borta och tiggt har fått det bättre. Det har resulterat i att de kunnat bygga hus och att barnen kan gå i skolan. De som tigger lever anständigt och de investerar i sin framtid.
Det självklara svaret, enligt Isrealson, är att man erbjuder barnomsorg i Sverige för att få bort barnen från gatan och ge dem en utbildning. För föräldrarna gäller det istället sysselsättning så att de inte tvingas tigga. Han föreslog även att man skulle kunna jobba mer med delaktighet och låta romer vara huvudaktörerna.
– Vi måste mobilisera oss ännu mer, konstaterade Isrealson. Barn som flyr krig och fattigdom har samma drömmar: de vill gå i skolan och få en utbildning.
– Jag rannsakar också mina fördomar som jag är marinerad i, underströk Pascalidou. Jag kulle vilja se en paneuropeisk haverikommission som verkligen tar tag i det här, avslutade hon.
Svenska Europarörelsen 