Språket nyckel till integrering i både Sverige och Tyskland

Vikten av att kunna språket betonades när frågan om hur skolan i Sverige och Tyskland tar om hand nyanlända barn och ungdomar diskuterades på Café Europa. I panelen ingick rektorer och forskare från de båda länderna för att jämföra och lära av varandras erfarenheter.

Rolf Harms, rektor för Heisenberg-gymnasiet i Hamburg, betonade att skolan i Tyskland är ett ansvar för delstaterna. Till skillnad mot Sverige finns inget nationellt regelverk och han kunde således enbart tala Hamburgs skolsystem.

Alla som bor i Hamburg har skolplikt och eleverna ska i princip placeras från första dagen. Hans skola är det första gymnasiet i Hamburg som har inrättat internationella förberedelseklasser för nyanlända flyktingar.

– I våra klasser har vi fokuserat mycket på tyska språket. Man läser intensivt 20 timmar i veckan i mindre klasser. Sedan slussas eleverna ut i ordinarie klasser, berättade Rolf Harms.

Nora Von Dewitz, forskare från Mercator-Institutet för främjande av språk och tyska som andraspråk i Tyskland, höll förstås med om betydelsen av att lära sig det nya språket. Men hon betonade hur viktigt det är att de nyanlända eleverna så snabbt som möjligt kommer in i ordinarie klasser och umgås med de inhemska kamraterna.

– Det är viktigt att de får möjlighet att också visa upp sina kompetenser, sade hon.

Mats Wennerholm, undervisningsråd på Skolverket, betonade att integreringen av de nyanlända eleverna är allas ansvar, inte bara en fråga för specialister.

– Vi ser att fler och fler lärare engagerar sig i hur det ska undervisa för att alla ska förstå och hänga med. Viktigt är också att de nyanlända får utrymme att tala sitt eget språk. Det kreativa processerna blir fantastiska, sade han.

Henrik Ljungqvist, rektor för Ronnaskolan i Södertälje, sade att problemet inte är eleverna utan skolsystemet. På Ronnaskolan har praktiskt taget alla elever invandrarbakgrund. Det fria skolvalet gör att man väljer skola där ens landsmän går.

– Det är skolsegregationen som gör det vårt för våra elever att lära sig svenska. Vi har elever från 23 länder och utmaningen är att lära dem svenska och samtidigt ta tillvara deras egna resurser. Många har svårt att uttrycka sig, sade han.

Det fria skolvalet skiljer Sverige från Tyskland. Rolf Harms menade att det är svårt att överföra till Hamburg.

– Inga tyska föräldrar skulle välja en skola med stor andel invandrare, sade han.

Panelen var överens om att lärarutbildningen är viktig för integrationen.

– Alla ska vara förberedda för elever som inte har tyska som modersmål, framhöll Nora Von Dewitz. Rolf Harms lade till att invandrarna själva väljer läraryrket. Det kan få stor betydelse på lång sikt.

Det tyska lärlingssystemet diskuterades också. Erfarenheterna är goda, enligt Rolf Harms. Han berättade att yrkeselever över 16 år är i skolan tre dagar och ute på företag två dagar. I bästa fall leder det även till att de får jobb där de har praktiserat.

Panelen var överens om att det är viktigt att lära av varandra och kanske blir det ett fortsatt erfarenhetsutbyte.

Mats Wennerholm ville tona ner talet om att flyktingarna har skapat en stor kris för skolan.

– Jag tycker inte att vi befinner oss i en kris. Om de nyanlända fördelades jämnare skulle det bara bli en till två elever per klass. Vi har en fördelningskris. Det är den största utmaningen, framhöll han.

Café Europa är en samtalsserie som Svenska Europarörelsen arrangerar i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Medarrangör var denna gång även Goethe-Institutet och moderator Valle Wigers, pressråd vid Tyska ambassaden.

Tommy Svensson

 

Café Europa 30 mars om integration i skolan: ”Wir schaffen das- fixar vi det?”

Credits: Ann-Sofi Rosenkvist/imagebank.sweden.se
Credits: Ann-Sofi Rosenkvist/imagebank.sweden.se

Välkomna till ett samtal om hur nyanlända barn och ungdomar integreras i det svenska respektive tyska skolsystemet. Vad kan vi lära av varandra?

Sverige och Tyskland är de länder i Europeiska Unionen som tagit emot flest flyktingar förra året. Samtalet den 30 mars handlar därför om de utmaningar vi står inför när det gäller integration, vilka likheter och skillnader det finns mellan Tyskland och Sverige och vilka lärdomar vi kan dra från varandra.

Samtalet börjar 18.00 och slutar 19.30. Vi håller till i Ekoteket, vån 2, på Kulturhuset Stadsteatern. Ingen anmälan krävs, fri entré!

Deltagare:
Henrik Ljungqvist, rektor för Ronnaskolan i Södertälje. Ronnaskolan tar emot ungefär 100 nyanlända ungdomar per skolår och har runt 800 elever.
Rolf Harms, rektor för Heisenberg gymnasiet i Hamburg med 750 elever. Det är det första gymnasiet i Hamburg som har inrättat internationella förberedelseklasser för nyanlända flyktingar.
Nora Von Dewitz från Mercator-Institutet för främjande av språk och tyska som andraspråk i Tyskland berättar om regler och lagar som gäller i det tyska skolsystemet.

Språk: svenska och tyska (tolkning från tyska). För frågor kontakta gärna: carolina.novoa@stockholm.goethe.org

Café Europa är en samtalsserie som Svenska Europarörelsen arrangerar i samarbete med Kulturhuset. Samtalet den 30 mars arrangeras av Goethe-Institut Schweden, Svenska Europarörelsen och Kulturhuset Stockholm.

Café Europa: Unga och ensamma på flykt

Skärmklipp 2016-01-23 14.52.59Foto: Kulturhuset

30 000 barn och ungdomar kom till Sverige förra året – ensamma och på flykt. Hur tar vi emot dem? Hur tar vi tillvara på deras erfarenheter och vilja att komma in i det svenska samhället? Hur hanterar vi konflikter mellan olika synsätt och värderingar som kan uppstå? Och vad säger de själva om hur det är att komma till Sverige?

På säsongens första Café Europa diskuterar vi dessa frågor med bland andra Abdul God Bahdon, ensamkommande från Somalia, Lena Karlsson och Anna Arvidsson vid Skyddsvärnet samt Sara Karlsson, riksdagsledamot (S) som även arbetar med ensamkommande barn.

Samtalet börjar 18.00 och håller till i Ekoteket, vån 2, på Kulturhuset Stadsteatern. Fri entré!

Café Europa är en samtalsserie som arrangeras i samarbete med Kulturhuset och Utrikespolitiska föreningen Stockholm.

Föreningen Skyddsvärnet har en omfattande verksamhet för att hjälpa ensamkommande att etablera sig i det svenska samhället.

Läs mer på Kulturhusets hemsida.

Bryr sig generation Y om Europa?

IMG_0366– Jag kallar dem Homo zappies, en generation som zappar mellan olika identiteter.

Det sade framtidsforskaren Thomas Fürth vid Café Europas samtal på Kulturhuset i Stockholm om den unga generation som har växt upp med globalisering och internet som självklara delar av sina liv. Forskare definierar dem mellan 15 och 35 år som Generation Y.

Deltog gjorde även Gina Drawi, aktuell i TV-programmet ”Edit:Dirawi”, och samtalsledare var Henrik Torehammar, journalist på Aftonbladet.

En stor del av diskussionen handlade om hur Generation Y förhåller sig till Europa och det samarbete som byggts upp efter andra världskriget? Vilka faktorer påverkar synen på en europeisk gemenskap? Kan Generation Y bli den första som identifierar sig som européer?

Gina Dirawi tvivlade på det, åtminstone för egen del.

– Den enda gång jag känner mig som europé är när jag är i USA. Då är jag stolt över den europeiska kulturen. Annars bryr jag mig inte, sade hon.

Gina Dirawi berättade hur hon med muslimska föräldrar från Palestina och uppvuxen i Sundsvall fått kämpa sig fram till en egen identitet. Hon har upplevt både rasism och religiöst tryck.

– Jag vill inte bli den tredje generation i min släkt som lever i sorg. Jag hatar nationalism och gränser. Jag vill ha kul och göra min grej.

Enligt Thomas Fürth kännetecknas huvuddelen av Generation Y av att man värderar ”den lilla världen”, familj, vänner, arbete, högt.

– Det beror på bristande framtidstro, förklarade han. De stora problemen upplever de att de ändå inte kan påverka.

Han sade också att det inte går att engagera dagens unga för Europasamarbetet med att tala om det som ett fredsprojekt mellan Tyskland och Frankrike.

– Det som uppnåtts, euron, freden och fri rörlighet, tas för givet, även om de öppna gränserna nu stängs igen, sade han. Man måste tala om det som berör ungdomar och om framtiden.

– Tänk om EU sade ifrån på skarpen mot Putin om homosexuellas rättigheter, sade Henrik Torhammar.

– Då ställer jag upp, svarade Gina Dirawi.

Tommy Svensson

Café Europa är en samtalsserie som arrangeras av Svenska Europarörelsen och Utrikespolitiska föreningen Stockholm i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern.

Café Europa är ett forum för samtal och dialog där de kulturella aspekterna av europeiskt samarbete lyfts fram och där publiken tar aktiv del i dialogen.

”Tiggeri väcker emotioner”

”Varför väcker tigger ilska?” Café Europa den 8 oktober på Ekoteket, Kulturhuset  IMG_0668 (2)

Aaron Israelson, tidigare chefredaktör för Faktum, numera gatutidningsentreprenör i Rumänien och medförfattare till boken ”Vi kallar dem tiggare”, menade att det är en ilska för att man ser fattigdom och en ilska mot det som ligger till grund för fattigdomen; förtrycket mot romerna.

Men det är inte bara det. Tiggeri väcker våra emotioner, det är svårt att bara gå förbi och blunda för det man ser.

– Det dåliga samvetet är nog ett av de bärande argumenten. Det blir jobbigt att hantera, konstaterade Isrealson. Välfärdssamhället innebär att vi är vana vid att staten ska ta hand om alla, fortsatte han. Detta faktum är upplandat med en sekellång antizigansim: den klassiska främlingen vi lär oss att avsky. Den är djupt rotad.

Alexandra Pascalidou, författare och journalist och Årets Europé 2015, underströk att människor nu ställer upp unisont för initiativ för flyktingar, men att det inte finns någon plats för romer i den diskussionen. Vad krävs för att vi ska mobilisera oss för dem som är här? Vad ska vi göra för att den varma omfamningen även ska inkludera romer? frågade Pascalidou retoriskt.

Jämfört med andra länder är Sverige ändå ganska tolerant, påpekade Isrealson och underströk att vi inte har ett medielandskap som hetsar och driver kampanjer som i andra länder.

Vad kan vi då göra? Vad är svaret? Ska man då ge eller inte ge pengar? undrade Pascalidou.

– Det är en svår fråga, menade Isrealson. Jag kan inte svara vad andra ska göra. Jag ger sällan, det är svårt att välja vem jag ska ge till. Men det har blivit svårare att inte ge för jag har sett hur de som varit borta och tiggt har fått det bättre. Det har resulterat i att de kunnat bygga hus och att barnen kan gå i skolan. De som tigger lever anständigt och de investerar i sin framtid.

Det självklara svaret, enligt Isrealson, är att man erbjuder barnomsorg i Sverige för att få bort barnen från gatan och ge dem en utbildning. För föräldrarna gäller det istället sysselsättning så att de inte tvingas tigga. Han föreslog även att man skulle kunna jobba mer med delaktighet och låta romer vara huvudaktörerna.

– Vi måste mobilisera oss ännu mer, konstaterade Isrealson. Barn som flyr krig och fattigdom har samma drömmar: de vill gå i skolan och få en utbildning.

– Jag rannsakar också mina fördomar som jag är marinerad i, underströk Pascalidou. Jag kulle vilja se en paneuropeisk haverikommission som verkligen tar tag i det här, avslutade hon.