Nyheter

I Danmark är han naturligtvis en förgrundsfigur inom filosofin men Kierkegaard anses också i hög grad ha påverkat författare och tänkare i Europa. Jean-Paul Sartre och Ludwig Wittgenstein är några av de män som  inspirerats.

Den danske, filosofen, författaren och religionsdebattören var temat på på Europarörelsens  senaste möte. 150 år efteråt är Kierkegaards tankar fortfarande något som väcker debatt. Utgångspunkten för diskussionen  var ett föredrag av Karin Linell, expert och tillika lärare på Sophiahemmets högskola. Hon fokuserade på Kierkegaards förhållande till religionen, den kristna bekännelsen som det yttersta ställningstagande, det  slutgiltiga valet för den individ som vågar ”förlora fotfästet” och störta sig utför branten. Många åhörare verkade ha svårt att ta till sig den religiösa konsekvensen av filosofens krav på  ställningstaganden hos människan. Men diskussionen var livlig. Kanske erbjuder Kierkegaard många fler  olkningsmöjligheter och sidor än vad de flesta av oss sett hittills; från skolböckerna. I Danmark kan man  åka på semester en vecka och gå på folkhögskolekurs. Om Kierkegaard! Hur var det med kvinnorna i hans liv? En aspekt som går att läsa om här:

http://www.newfoundations.com/WOMAN/Kierkegaard.html

Text: Jacob Schulze

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Det citatet av den danske filosofen och författaren Sören Kierkegaard valde jag när jag skickade inbjudan  till ett seminarium om den danske filosofen och författaren som betytt så mycket för senare filosofer,  bland andra Jean Paul Sartre. Seminariet ägde rum i Konstnärshems bibliotek en perfekt lokal för ändamålet.  Det var ett samarrangemang mellan Europarörelsen i Stockholm och Konstnärshem som Ludvig Rasmusson tagit  intiativet till och var moderator för.

Men vad har Kierkegaard med Europa att göra, lär någon ha frågat innan seminariet hölls. Det frågade nog  ingen av dem som kom och lyssnade när Karin Linnell, forskare vid Sophiahemmets högskola gav sin syn på Kierkegaard. Att möta en dansk tänkare som byggde på Sokrates, som opponerade mot Hegel och som inspirerat bland annat Jean Paul Sartre är väl i högsta grad att öka närvaron av Europa i vårt medvetande.

Karin Lindell började med ett annat citat. Ett som innebar att om man vill att någon ska förstå en ”så måste man finna honom eller henne där han eller hon befinner sig.” Den tanken känns igen från den moderna pedagogiken, eller snarare didaktiken. Det hjälper inte att lära ut, det gäller att den man vill ge kunskapen tar emot dem. Karin Linnell nämnde knappt Sartre under sitt föredrag. Hon tog mer fasta på den kristne Kierkegaard, den som ville övertyga, vinna själar men som samtidigt opponerade mot kyrkans kristendom som var en urvattnad version av den ursprungliga kristendomen.  Samtidigt som andra herrar i Europa var upptagna med att skriva det Kommunistiska manifestet ägnade sig  Kierkegaard åt en uppenbarelse av Guds överväldigande kärlek, där han säger sig ha nått fram till tron i  djupare mening. Han skrev tre religiösa skrifter: ”Sjukdomen till döds”, ”Övning i kristendom” och ”Till  självprövning”. Han borrar sig ned i den situation när Jesus föddes och gick som en vanlig människa på jorden. Hur skulle vi handla om det var i dag? Förmodligen stöta bort en man med sådana anspråk och inte vilja ha med honom  att göra. Kierkegaard inser att han inte räcker till för att kalla sig kristen. Men han vill övertyga, han vill vara sann.

Det är inte den kristna aspekten som fått mig personligen intresserad av Kierkegaard. Det är det  existentiella. Kierkegaards krav på att du måste ned i existensen. Du måste välja. Du måste inse din  begränsning men se din potential, vara sann mot dig själv. Då måste man överge förnuftet och kasta dig ut  till randen av avgrunden…

Den store danske litteraturkritikern Georg Brandes beundrade Kierkegaard framför allt som stilist. Karin  Lindell säger också att ”han talar till just mig. Som om han var närvarande i rummet.” Kierkegaard ville ju  förföra läsaren in i det religiösa.

Men en ateist som Ingemar Hedenius var en stor beundrare av Kierkegaard. K var ett av Hedenius tre heliga rum, de andra två var Sofokles och Mozart.

Egentligen kan man ju läsa Kierkegaards böcker som romaner. Han skriver under olika återkommande  pseudonymer och lever sig in i den diktade personens syn på världen. Men det duger inte bara att tänka vist  och klokt. Det jag säger ska visas i existens. Det är människans handlingar som räknas.

Som vanligt kom många intresseväckande inlägg och frågor från seminariedeltagarna. Om hur medveten  Kierkegaard var om vad som påverkade honom. Om hur svår kommunikationen är mellan människor. Hur  motsägelsefulla handlingar kan te sig. Frågor som visar hur påverkade vi i vårt tänkande är av en person

som inte gjort sig känd innan Kierkegaard dog, nämligen Sigmund Freud.  Deltagarna i detta seminarium fortsatte att kommunicera med varandra efteråt. Vår hunger var väckt och vi enades om att Europarörelsen i Stockholm med jämna mellanrum skulle ha filosofiska samtal i samarbete med

Konstnärshems medlemmar och kanske andra.

Text: Lilian Öhrström

Tio medlemmar i den finska europarörelsen med Aleksis Pekkalin och Hanna Sirén i spetsen besökte Stockholm på Allhelgonadagen. Owe, Olga, Safa och Torsten mötte upp och hade en intressant lunchträff med dem. Ett livligt och underhållande möte där många frågar var uppe, men där framförallt eurokrisen hamnade i fokus. Våra finska vänner kunde dock konstatera att man vid ett dagsbesök klarar sig ganska bra i Stockholm med euro i fickan.

Alla vägar verkade sluta i Paris genom någon naturlag för Aleksis, när han tågluffade runt Europa i slutet på sextio- och i början på sjuttiotalet. Paris tycktes ha en osynlig dragningskraft på honom. Trots mycket resande i Europa har han blivit Paris trogen. Ett besök har det också blivit i år trots en svår ögonoperation.

Tillsammans med en kamrat var Aleksis i Stockholm 1969 för att söka jobb på KS. Kompisen fick jobb, men Aleksis bedömdes vara för långhårig för jobbet. Aleksis berättelse visar att det inte var så stor skillnad mellan många svenska ungdomars upplevelser på den tiden i jämförelse med hans och hans finska kamraters. Det var en tid då många ungdomar sökte sig ut i Europa för att bredda sina vyer.

I dag arbetar Aleksis som tolk mellan finska och ryska, t ex. för myndigheter och för företag i samband med förhandlingar om stora affärskontrakt. Han har från tidigare mångårig erfarenhet som reseledare.

Diskussionerna kring lunchbordet handlade annars mycket om euro-krisen. Finland har genom ett något annat läge genom att de redan är anslutna till valutasamarbetet. Ändock fanns en samsyn kring bordet om att det är viktigt att se djupare bakom Greklandskrisen. Det är inte bara Grekland som har skuld till krisen. Problemet är större än så. Det har fuskats på flera håll. Disciplin har saknats i stabilitetspakten. De stora euro-länderna har inte levt upp till sitt ansvar i tid.

Förhållandet till Ryssland var en fråga för Alexis och Olga att avhandla. Vårt seminarium om förorten kom också upp. I Finland finns inte förortsproblem som i Sverige och framför allt inte som i större städer i andra europeiska länder. Safas redogörelse för transnationella EU-projektet Media4us2 och om hur man med lokala media bryter tystnaden i den europeiska förorten väckte intresse bland våra finska vänner.

Text: Olga, Owe, Safa och Torsten