Nyheter

”Vi måste se flyktingarna som individer, inte bara som grupp”

Skärmklipp 2016-02-08 21.35.48

– Vi behöver hjälp och stöd för att lära oss hur det fungerar här i Sverige.

Det sade Hassan Husseini, som kom ung och ensam till Sverige för fyra år sedan, på säsongens första Café Europa på kulturhuset. Intresset var stort och möteslokalen Ekoteket var fylld till sista plats.

Temat var ensamkommande barn och unga. Medverkande gjorde även Lena Karlsson från Skyddsvärnet samt Sara Karlsson, riksdagsledamot (S). Samtalsledare var Jakob Andersson, pressansvarig på Rädda barnen.

Hassan Husseini berättade om sin flykt först från Afghanistan till Iran med sin familj och därefter begav han sig själv till Europa och Sverige.

– Det var en resa som bara tar några timmar för en vanlig resenär, men för mig tog den många månader. Det var svårt och jag var väldigt trött när jag kom fram.

Han visste nästan ingenting om Sverige och om hur vårt samhälle fungerar. Så är det för nästan alla som kommer hit. Och det är svårt att få kontakt med svenskar.

– Det blir ännu jobbigare att vänta på besked om man inte vet hur processen fungerar och hur det går till här i Sverige, säger han. Tyvärr var hans erfarenhet av den Gode man han tilldelades inte särskilt god.

– Han somnade vid vårt första möte och sedan sågs vi knappt.

Lena Karlsson, enhetschef på Skyddsvärnet, en non-profit organisation med omfattande verksamhet bland flyktingar, betonade hur viktigt det är att de till de ensamkommande som individer och inte bara som en grupp. Men det har blivit svårare när det kommit så många.

Hon efterlyste informationsmaterial och handledning om hur man ska gå till väga i arbetet med ensamkommande, bland annat för att få en diskussion om värderingar och lära dem om vad som gäller i Sverige. Till exempel när det gäller jämställdhet.

– Vi har tagit fram ett eget material och andra gör det också, men det borde vara en statlig angelägenhet, sade hon.

Sara Karlsson, som inte bara sitter i riksdagen utan också för tillfället arbetar deltid med flyktingfrågor på socialkontoret i Eskilstuna, sade att det stora problemet är bristen på resurser, bland annat Gode män.

– Det är inte konstigt at det blir oroligt och bråk på flyktingförläggningar när väntetiderna är så långa och många får tränga ihop sig i sovsalar och annat boende som inte är särskilt bra, sade hon.

Även om problemen nu är i fokus, inte minst i media, finns det mänga positiva tecken också, ansåg hon.

– Det finns också en glädjande solidaritet och många frivilliga och organisationer gör fantastiska insatser, betonade hon.

Hassan Husseini är ett av många exempel på att det går bra för många ensamkommande. Han har lärt sig svenska, läst på gymnasiet, har fått arbete på Skyddsvärnet och egen lägenhet.

Tommy Svensson

Café Europa är en samtalsserie som Svenska Europarörelsen arrangerar i samarbete med Kulturhuset och Utrikespolitiska föreningen.

När historien står och väger

Skärmklipp 2016-01-26 22.48.58Foto: Peter von Fábry-Eichner

– Det finns tillfällen då historien står och väger. De sovjetiska attackerna mot Baltikum i januari 1991 sedan var ett sådant. Och idag är vi i en liknande situation med ett aggressivt Ryssland.

Det sade Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker (M), i sitt anförande när Svenska Europarörelsen tillsammans med Svensk-lettiska föreningen och Sverigeesternas riksförbund arrangerade ett möte i Estniska huset i Stockholm om januarihändelserna i Baltikum för 25 år sedan.

Gunnar Hökmark berättade om sitt engagemang för balternas frigörelse från den sovjetiska ockupationen. Bland annat var han med om att starta Måndagsrörelsen som under 79 måndagar samlades på Norrmalmstorg i Stockholm för att stödja frihetskampen.

Han hade även omfattande kontakter i Baltikum och avslöjade att det under de dramatiska dagarna då de sovjetiska trupperna gick till attack i Vilnius och Riga fanns planer på en exilregering i Sverige. Men trots provokationerna som kostade flera människoliv kunde befrielseprocessen gå vidare och självständigheten blev ett faktum.

Idag är Baltikum en självklar del av den Europeiska unionen, men för trettio år sedan var nära hälften av de nuvarande medlemsländerna otänkbara i vårt demokratiska sammanhang.

– Det är en fantastisk känsla att i dag arbeta tillsammans i Europaparlamentet med flera av de baltiska politiker jag hade kontakt med under självständighetskampen, sade Gunnar Hökmark.

Nästan symboliskt kom han till mötet direkt från Europaparlamentets session i Strasbourg där man samma dag röstat om frihandelsavtal med en rad länder i det forna östblocket. Han påpekade att extrempartierna både till höger och vänster röstade emot ländernas närmande till EU. Ett agerande som enbart stöder Putins Ryssland.

Återigen utgör makthavarna i Kreml det främsta hotet mot fred och frihet i Europa. Det står och väger, precis som för 25 år sedan, och utfallet är ovisst, ansåg han.

– Det är viktigt att skilja mellan dagens Ryssland och dess invånare. Som européer gillar vi våra ryska grannar, men vi kan inte acceptera en aggressiv regim som inte respekterar internationella avtal. Därför är det nödvändigt att fortsätta med sanktionerna mot regimen, betonade Gunnar Hökmark.

För att se fler foton från seminariet, klicka här.

Svenska och Danska Europarörelserna i Sydsvenskans Aktuella frågor: ”Vi kräver av våra regeringar att gränskontrollerna så snart som möjligt avskaffas.”

Den 25 januari 2016 bidrog Svenska Europarörelsens ordförande Rosie Rothstein tillsammans med Danska Europarörelsens ordförande Stine Bosse till den europeiska migrationsdebatten med en debattartikel i Sydsvenskan. Budskapet var att samarbete mellan EU:s medlemsländer krävs istället för att gränserna stängs. Läs hela artikeln nedan eller direkt på Sydsvenskans hemsida.

”Vi kräver av våra regeringar att gränskontrollerna så snart som möjligt avskaffas.”

Vi vill inte återgå till ett Europa som präglas av splittring och motsättningar. Det skriver Stine Bosse och Rosie Rothstein, ordförande för danska respektive svenska Europarörelsen.

I stora drag innebär införandet av gränskontroller i EU att vi flyttas tillbaka till tiden före Berlinmurens fall. I Sverige och Danmark måste man gå längre tillbaka än så.

I över femtio år har människor kunnat röra sig fritt mellan de nordiska länderna. Det har varit av stort värde för den nordiska gemenskapen och gynnat välfärd och sysselsättning. Särskilt gäller det Öresundsregionen, där bron mellan Köpenhamn och Malmö betytt mycket för en hållbar tillväxt och invånarnas möjligheter både när det gäller den utvidgade arbetsmarknaden och kulturutbyte.

Vi som tror på samarbete och frihet från murar och andra hinder för människors rörlighet inom såväl Norden som Europa vill inte vrida klockan tillbaka. Vi vill inte återgå till ett Europa som präglas av splittring och motsättningar. Vi vill inte se en politik som hämmar såväl handelsutbyte som folkliga kontakter över nationsgränserna.

Vi beklagar att våra länder har tagit steget att begränsa den fria rörligheten, även om det har skett under speciella omständigheter. De inre gränskontrollerna är skadliga för handel och tillväxt i båda våra länder och i Europa som helhet.

Visst finns det laglig grund för inre gränskontroller enligt Schengensamarbetet, men bara i särskilda fall och under begränsad tid. Därför kräver vi av våra respektive regeringar att gränskontrollerna så snart som möjligt avskaffas.

Danmark och Sverige har under lång tid skilt sig åt när det gäller flykting- och asylpolitik. Ibland har de båda länderna framstått som varandras motpoler. Nu är det emellertid viktigt att de två regeringarna för en seriös dialog för att överbrygga motsättningarna och inte vidtar ytterligare begränsande åtgärder.

En tävling om vem som bäst kan avskräcka flyktingar vore både ovärdigt och förödande. Istället bör Sverige och Danmark tillsammans driva på för att EU samtidigt som unionen stärker sin yttre gränskontroll etablerar lagliga vägar för asylsökande att komma till Europa. Vad som behövs är ett solidariskt mottagande där alla medlemsländer medverkar. Med en sådan politik skulle EU med över 500 miljoner medborgare klara en så omfattande flyktingström som den under förra året. Men istället har EU präglats av svagt ledarskap, oenighet och oreda.

Det europeiska projektet bygger på gemensamma värderingar som respekt för mänskliga rättigheter, frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessa värden utmanas nu inte bara genom den förda flyktingpolitiken, utan också av regeringar inom EU som öppet säger sig stå för en annan väg. Som Europavänner kan vi inte acceptera en sådan utveckling.

Medlemsländerna bör istället för att stänga sina gränser stödja och samarbeta kring EU-kommissionens förslag för att lösa utmaningarna tillsammans. Vi uppmanar våra regeringar att driva på, gärna tillsammans med Tyskland, så att alla medlemsländer är med och tar ansvar för en human flyktingpolitik.

Stine Bosse

Rosie Rothstein

SKRIBENTERStine Bosse är ordförande i danska Europarörelsen.

Rosie Rothstein är ordförande i svenska Europarörelsen.

Café Europa: Unga och ensamma på flykt

Skärmklipp 2016-01-23 14.52.59Foto: Kulturhuset

30 000 barn och ungdomar kom till Sverige förra året – ensamma och på flykt. Hur tar vi emot dem? Hur tar vi tillvara på deras erfarenheter och vilja att komma in i det svenska samhället? Hur hanterar vi konflikter mellan olika synsätt och värderingar som kan uppstå? Och vad säger de själva om hur det är att komma till Sverige?

På säsongens första Café Europa diskuterar vi dessa frågor med bland andra Abdul God Bahdon, ensamkommande från Somalia, Lena Karlsson och Anna Arvidsson vid Skyddsvärnet samt Sara Karlsson, riksdagsledamot (S) som även arbetar med ensamkommande barn.

Samtalet börjar 18.00 och håller till i Ekoteket, vån 2, på Kulturhuset Stadsteatern. Fri entré!

Café Europa är en samtalsserie som arrangeras i samarbete med Kulturhuset och Utrikespolitiska föreningen Stockholm.

Föreningen Skyddsvärnet har en omfattande verksamhet för att hjälpa ensamkommande att etablera sig i det svenska samhället.

Läs mer på Kulturhusets hemsida.

Vem blir årets Europé 2016?

Frågan är mer aktuell än någonsin i den situation som råder i Europa.

Många flyktingar från länder utanför Europa – och många stängda gränser. En del med taggtråd, andra genom olika hinder. Flyktingsituationen och de stängda gränserna hotar den dröm som vi har närt under många år – drömmen om det öppna Europa. Ett Europa, som trots många sårigheter, skulle läka ihop under ett nytt skinn.

Arbetet med att utse Årets Europé 2016 är i gång. Nomineringen är öppen mellan 1 januari 2016 t.o.m. 29 februari 2016.

Normeringen är öppen för alla. Du kan nominera genom att sända ett mejl till aretseurope2016@gmail.com med namnet på den du vill nominera samt en kort motivering.

Tänk till – vem vore den värdiga mottagaren 2016. Vem kan stämma in på kriterierna? I en tid som denna är det extra viktigt med förebilder som gör skillnad på både kort och lång sikt.

Utmärkelsen Årets Europé har delats ut sedan 1995, då Marit Paulsen fick den. År 2015 gick utmärkelsen till Alexandra Pascalidou.

Kriterier

Fred, Frihet och Tolerans är ledord i nomineringsprocessen.

Utmärkelsen Årets Europé ska tilldelas ”en person eller (en) organisation som har en fast anknytning till Sverige och har bidragit till att främja samarbetet mellan folken i Europa i syfte att stärka fred och frihet, kulturell förståelse och social samhörighet.”

Vem som får priset avgörs efter ett öppet nomineringsförfarande av en jury som år 2016 består av; Rosie Rothstein, ordförande Svenska Europarörelsen, Håkan Jonsson, ordförande Svenska Paneuropaföreningen, Siw Warstedt, styrelseledamot SKEN, Svenska Kvinnors Europanätverk, Andreas Froby, förbundssekreterare Unga Européer, Annika Levin, kulturkonsult, Ingmarie Froman, journalist, Kristina Alvendal VD,  Matz Larsson, samhällsstrategisk chef Byggnads, Åke Zettermark, tidigare internationell sekreterare SACO samt Årets Europé 2015 Alexandra Pascalidou, författare, programledare och journalist.

Läs mer om Årets Europé här.